Vilken jääääävla kväll/natt det har varit! Direkt efter middagen begav vi oss för att köpa nåt att äta på resan då den ändå kommer ta 22 timmar totalt från Sydney- Byron Bay. Inte nog med att 3 hg lösgodis kostar ca 100 spänn ( no joke) så lyckas karin självklart tappa bort sin telefon. Det är förstås inget ovanligt, hon lägger jämt ifrån sig den och har glömt var hon lagt den sekunden efter. Denna gång lyckas hon göra det en timme innan avresa då vi ännu inte hunnit lokalisera bussen som skall ta oss till Byron. Efter mycket om och men hittar vi den nerpackad i hennes stora resväska (tåls att tillägga att vi då har sprungit tillbaka till restaurangen vi åt middag på och tvingat dem att öppna så vi kan rejda runt och leta efter den). 

Efter denna incident begav vi oss till en offentlig toalett för att byta om och göra oss iordning inför natten. Halvt avklädda med ansiktskrämerna i högsta hugg såg vi hur en liten sate kilar över golvet. En riktig mördarspindel. Trots detta lyckas Åkerman behålla lugnet, i vanliga fall vrålar hon som falling grape lady och ringer sin pappa som får släppa allt han har i händerna för att komma och döda dödsätaren. Stressade och skärrade lämnar vi toaletten för att bege oss mot bussen. När det är dags att stiga på visar det sig att fårskallen i kassan på greyhound har skrivit ut två ex av Åkermans biljett...Vi får, likt två brottslingar, kliva ur kön och skämmas medan busschauffören konfronterar oss. Efter mycket om och men visar det sig ändå att Karin är med på listan och vi får kliva på. Misären tar självklart inte slut där. Vi är yngst (och fräschast) på bussen vilket självklart resulterar i lite fnissattacker och tysta viskningar efter att klockan passerat 01. Då vrålar den lite äldre och lite mindre fräscha kvinnan framför "what are you!? TWELVE?!" och straffar oss genom att fälla tillbaka stolen. Som två packade sillar försökte vi få lite sömn vilket gick sådär med greve dracula framför.. När Åkerman lite försynt försökte utnyttja benutrymmet tog hennes hane tillfället i akt att stampa hennes tår blåa tills hon avlägsnade sig från alfahanens revir. När en alfahane markerar sitt revir brukar han, förutom via urin, ta till milt våld. Något Åkerman tvingades uppleva, men här råder djungels lag.

Men fram till Coff Harbour, en liten stad känd för sin bananodling, kom vi och nu har vi precis avnjutit en riktig storfrukost och svart kaffe på ett mysigt café. När vi packat upp kamerasladdar ur våra resväskor kommer vi självfallet bjucka er på ett gäng bilder!