AUSTRALIEN 2012-01-11-2012-03-19
Borta bra men hemma bäst? Väntar att se!
Uppbrott på ingång?
Det ryktas om ett uppbrott mellan det beryktade paret Rånald och Karin. Trots att paret inte ens har dejtat i två månader cirkulerar rykten om att Rånald skall ha träffat olika kvinnor från Happy meal. Kanske är det här droppen för Karin som länge har försökt hålla romansen med Rånald hemlig?
xoxo Gossip girl
ATT BO MED OLIKA NATIONALITETER
Amerikanen - Amerikanen låter dig aldrig vara ifred. Amerikanen kommer att väcka dig mitt i natten om hon så vill fråga vad klockan är eller om du kan hjälpa henne att knäppa upp BH'n. Amerikanen har absolut ingen känsla för personal space och kommer att bli mycket sårad om du påpekar detta. Amerikanen är däremot en mycket tacksam roomie. Amerikanen delar gärna allt från schampoo till choklad och flyttar gladeligen sina personliga tillhörigheter för att du ska få plats. Förbered dig på en blöt avskedskyss!
Tysken - Tysken pratar generellt mycket begränsad engelska och nöjer sig ofta med ett "Hello". Tysken tar mycket lite plats och ibland undrar man om tysken ens har med sig en resväska. Om du mot all förmodan hittar en resväska tillhörande Tysken kommer den att innehålla det tyska pålägget Maggie, en bok över alla sevärdigheter samt myggmedel. Tysken är artig och går gärna upp tidigt på mornarna. Självklart utan att du märker det.
Kinesen - Kinesen kommer få dig att tappa hakan. Kinesen har alltid en ny kräm, olja eller frukt som du aldrig tidigare sett. Kinesens tillhörigheter går i rosa, babyblått och mintgrönt och de tekniska prylarna tar aldrig slut. Har du tur får du en god natts sömn i din våningssäng, har du otur tvingas du lyssna på kinesiskt tjatter om Gud-vet-vad tills solen går upp. Kinesen lämnar mer än gärna kvar något otäckt och främmande om Kinesen checkar ut innan dig. Detta tror vi ska tolkas som en slags varning.
Britten - Britten är och kommer alltid vara ett småflottigt, skränigt svin. Britten ser sovsalen som sitt eget och kommer ställa till med en stor scen om du inte placerar din väska under sängen samt drar på dig en osynlighetsmantel. Britten är ofta mycket klåfingrig och det har under våra hostel-visit försvunnit både trosor, choklad och adapters när Britten har varit i farten. Britten kommer gärna hem mycket berusad mycket sent och skäller gladeligen ut dig om du bestämmer dig för att göra samma sak en annan natt. Britten har naturligtvis varken självinsikt eller självdistans och kan i berusat tillstånd bli våldsam.
Nordbon - Nordbon är en ganska så lagom, ganska så trevlig roomie som gärna utbyter småprat och har god känsla för hur man uppför sig. Nordbon är ofta mycket timid om dagarna men förvandlas till ett småfnissigt partydjur om nätterna. Till skillnad från Britten klampar dock inte Nordbon in med pannlampa och tamburin när övriga roomies sover utan kommer på Göran Persson-engelska ursäkta sig när hon klättrar upp i våningssängen.
HELLO MATE ERSATTES AV ETT HELLO SEXY
De senaste dagarna har jag och Karin blivit ställda mot väggen. Ja, precis så. Vi skulle avnjuta en härlig och nästintill gratis lunch på hotellet då servitören väljer att stå och stirra på oss medan vi läser menyn samt fråga oss om vi har pojkvänner och varför vi reser utan manligt sällskap. Tja, tänkte vi. Kan det vara för att vi är 20 år gamla, backpackat i Australien i två månader utan några riktiga problem och för att vi kommer från en kultur där kvinnan inte ses som en husslav? Kaaaan vara så, men vad vet vi? Vi är ju bara två vuxna kvinnor som valde att tillbringa några veckor på en turist-resort i Thailand.
Dagarna efter förlöper på ungefär samma sätt. Vi blir frågade om vi vill "gå ut och festa", de få gånger vi väl går ut blir vi dagen efter utfrågade om exakt vilka ställen vi gick till och denna eviga fråga på knacklig engelska - "If you have boyfriends (classic) why do they let you travel by yourselves?". Det kan ju få bli en öppen fråga till er svenska män, våra fäder, våra bröder - HUR KUNDE NI LÅTA ERA TVÅ VUXNA DÖTTRAR ÅKA IVÄG SJÄLVA? VA! Vi saknar ju hjärnkapacitet och förmåga att resa själva. Vi har ju bara en halv hjärna. Vi är hundar. Yada yada.
Nu ikväll var droppen som fick våra bägare att rinna över. Karin har ju här nedan berättat om glassincidenten så låt mig berätta om vad som hände då vi sitter och väntar på vår shuttle bus hem till hotellet.
Vi sitter, intet ont ananade, på en bänk och kikar på bilder från igår. Helt plötsligt börjar en motorcykel med en man och en kvinna försöka mecka sig upp från vägen upp dit vi sitter. För att inte verka oartiga över detta primitiva beteende fortsätter vi att titta på bilder utan att ägna någon uppmärksamhet mot primaterna på motorcykeln. När den dock börjar komma oroväckande nära (mitt i ett jävla köpcenter!) tittar jag upp och de båda stirrar helt maniskt, fortfarande sparkandes för att komma så nära som möjligt. Helt plötsligt sliter mannen fram sin Iphone, 15 cm från våra ansikten, och börjar knäppa bilder.
Vi: What are you doing?!
Han: You are beautiful!
Vi: Don't take pictures.
Vi skymmer sedan våra ansikten medan blådårarna på biken ler och fotar.
Helt seriöst, nu. Ni tjejer som reser/reste runt i Asien. Tyckte ni seriöst att det var en "fantastisk upplevelse"? Dålig engelska, illa uppfostran och en kultur som skiljer sig så oerhört från vår? Själv ser jag inte det fina och jag har ändå rest själv med andra tjejer i både Egypten och Turkiet. Nu får ni inte heller tolka oss fel. Thailänderna är jättetrevliga mot barnfamiljer och killar som reser själva. Men två blonda svenskor är inte lika okej vilket är riktigt synd.
Älskade Australien, alla aussies, Coles, våra upplevelser och utflykter där
Edit: Nu sitter hotellpersonalen och röker brajj i foajén. Ska man skratta eller gråta?
Du skall känna skam!
Kära bloggläsare, vi gör det igen. Vi vill bara sjunka genom jorden av skam. För en stund sedan avslutade vi en liten shoppingrunda med varsin smoothie på Starbucks och medan vi i godan ro pratade på om mat, mat, bajs och annan mat slog sig en herre ner bredvid oss. Han ställde ner två kaffekoppar och två tårtbitar, lutade sig tillbaka och började fika. Efter att han suttit där en stund börjar vi självklart undra vem som ska äta den där andra tårtbiten, finns det ens någon som ska göra det eller är han där ensam kanske? Efter en stunds tyst frustande kan vi förstås inte hålla oss utan börjar oblygt skämta om den ensamma herren som köpt fika för två. " För alltid ensam, bruden bangade, hon flydde genom fönstret på toaletten" och diverse andra förslag haglar. Efter ytterligare en stund bestämmer vi oss för att han har gått dit ensam redan från början, att han har en låtsasvän osv. Sen slår Murphys vrede till igen och karman sköljer över oss som en flodvåg. "Hoppar du så jag kan sitta där?" En bredaxlad kvinna har precis satt sig ner med ensamma herren. Och de är svenskar. Här har vi alltså suttit och skojat om hur han torkar svetten ur pannan för att han blivit lämnad av sin dejt och så har han förstått allt. Behöver vi ens tala om för er hur mycket vi skäms?
Thailand, suck!
Inte lätt när det är svårt!
Bor i paradiset!
K<3R??
Det ryktas om att Karin och Rånald dejtar flitigt. Den som lever får se...
xoxo gossip girl
En citatsväng
Asså fattar du? Bangkok, fucking Bang-kok-quack! - Åkes rage när vi inser att vi måste slagga på Bangkoks flygplats
Fast livet är ju inte som en chokladask- Karin när Forest Gump påstår att livet är en chokladask och man aldrig vet vad man får.
Nej jag vet, man läser ju alltid vad de innehåller först- Åkes reply och mindreading när det är som bäst
En svängig lady till Karin i Cairns:
-Du måste dansa med min lillebror!
-Nä asså det är lugnt,hur gammal är du egentligen?
-I'M 40!!!!:)))))))))
-Och där skrattade Josefine i den mest sorgliga scenen i forrest Gump -Sebbebebbe när Åke skrattar åt Dan som ramlar ur sin rullstol.
- Det är en försvarsmekanism!! -Åke är inte den taskiga typen...
Åke och Karin nöjda med rummet:
-Vi har ju verkligen det bästa rummet, bara hoppa ut på taket och ner för brandstegen om det börjar brinna!Vi kommer inte dö!
-Å vad bra :)))))
-.....Det ligger iof en död fågel här ute
-Nä men gud...stackarn är ju brännskadad:((((
-Åke...det är hennatatueringar
Gissningslekar på båten från barriärreven:
-Hur gammal tror du att hon är?
-kinisen?
-Nej, tjejen som fes
Kalla mig inte vid människonamn, jag är konungen av Cairns -Karin när hon dömer narren i vår hemmasnickrade domstol
Ni har så exotiska efternamn i Stockholm - Sebbe och Johan. Kommentar är överflödig, de är norrlänningar.
Maricka har koll på de blå pillrena:
-Åh vilket stort piller!!
-Nä det är inte så jättestort egentligen...
-Men det är ju stort för att vara blått!
-Karin....
-Ja?
-Jag vet inte hur man skalar en räka...-Åke när hon har lassat en tallrik med skaldjursbuffé
Nä är det sant?!...Har du med dig the sims 3? -Maricka när hon och Åke fann varandra
Den här salladen ser så solkig och ledsen ut att jag blir magsjuk bara av att titta på den -Åke är inte nöjd med salladen i Thailand.
She's a pangfat farmlip and she's a skelleton farmlip!-Engelskan har inga gränser här i Thailand
Ja alltså, jag var ju redo att möta Sankte Per - Åke när hon inte mådde som en kung.
Everybody say my lord, MY LORD -BoomBoom girl får konkurrens
See this face? This is lord!- K och J när de inser att de gått från fattiga kyrkråttor till rika vikingar
Det här är fan en quote!!!:))))))- Karin och Åke om allt som de sedan glömmer
Whitsundays
Solnedgång kring Whitsundays
Whithaven Beach
WB
Tjejligan på båten
:)
Allihopa( lånad bild från Tongarra)
Alla igen!(lånad igen)
Rånald
Vadå inte dejtat Ronald Mcdonald?!
Suck
TRUE BACKPACKERS
Skandiabuggen
Ingen täckning på mobilen skulle vi ha och inte ett öre på kontantkortet heller för den delen. 40 dollar i mynt lyckades vi skrapa ihop, vilket inte ens räcker till en natt på hostel, och paniken var total. Det fanns tyvärr inte mycket att be för och vi hoppades att det bara var en tillfällig bugg som skulle ha löst sig lagom till hemkomsten. Vi tröstade oss med tre chupa chups och gav oss iväg (mer om detta äventyr senare).
Efter tre dagars segling stod vi åter vid vår kära ATM och höll tummarna endast för att åter bli nekade våra efterlängtade pengar. Coola som vi var bestämde vi oss för att lösa problemet som två vuxna. Eller a, vi terroriserade våra familjer i ren panik och Karin bröt ihop på Peterpans travel agency där en man med krulligt hår fick hämta vatten för att hon skulle lugna sig. Efter lite pepptalk från Åkermanskan i form av hårda ord och örfilar vandrade Karin iväg till banken då hon plötsligt fick syn på en ATM. Likt ett mirakel öppnades den lilla luckan och skickade ut 20 dollar till en lyrisk Karin som grät en skvätt av lycka. Skandia, tack för pengarna men ni kan äta bajs för den smärta ni åsamkade oss.
Tack.
AIRLIE/WHITSUNDAYS
Om en timme ska vi checka ut från hostlet X Base Airlie Beach Resort (skitbra, bo här om ni är i Airlie Beach någon gång!) och nu i eftermiddag ska vi äntligen på båttrippen Whitsundays. Det är en tredagars/tvånätters båtresa där man stannar till på lite olika öar, ser fin natur, festar, snorklar och sover under bar himmel på däck. Kommer nog bli helt fantastiskt!
Igår var jag och Karin ute och drack ett par öl. Träffade lite roligt, nytt folk och upptäckte en liten pub med livemusik.
Nu blir det duschen och sedan packa ihop sina grejer. På båtturen får man bara ha med sig en liten väska med sina saker så det gäller att välja omsorgsfullt!
CITAT & KONVERSATION
Alla kände ju lukten, det var som elefanten i rummet liksom – En kille från Bromma när det började lukta hundbajs i bussen men ingen sa något
Jag lovar, det här är helt sjukt, men jag har faktiskt blivit tvånglad av ett spöke – Maricka om ett spöke hon tydligen träffat
Jag vägrar stå bredvid de här skinheadsen!!! – Jenny när Karin och Åkerman skulle bli fotade på stranden. Vad skinhead betyder hade Jenny glömt…
Jag har fan inte dejtat Ronald McDonald! – Karin när Åkerman påstår att hon gillar gingers
Have you been to Fiffi Island?
Fiffi phone home – Fiffi när hon möter en stor inkräktare och besegras
Amen vafan det här är ju en KILL-FLIPFLOP! – Åkerman när hon morgonen efter camphänget på Fraser Island inser att hon tagit en av sina flipflop och en random killes i storlek 43.
Alla undviker er så vi tänkte att vi går fram och kollar läget – Två killar som inte vunnit det genetiska lotteriet när Karin och Åkerman uttråkat satt på en värdelös klubb
Hon är som en redback spindel, rätt häftig men om man kommer nära så hugger hon – Åkerman om en tjej
Han är så ung att han ser ut att vara gjord av plast – Karin när hon såg Troja och Brad Pitt för första gången
Det där är ingen bebis, det är en liten man! – Karin om en bebis i filmen Troja
Alltså man kommer ju få diarre av det här – Åkerman och Karin om sin enorma fruktsallad med Coles egna custard
Åh fy helvete, det smakar FÖRJÄVLIGT – Allmän svensk reaktion när man smakar Vegemite. En delikatess här i Australien
Man vill må, som en KUNG! – Man vill helt enkelt inte må som en backpacker
Klockan sju på morgonen efter 10 timmars nattbuss utan sömn:
Karin: Men Åkerman, det här är inte rätt gata…
Åkerman (upprört): Nähä, vilken gata är det då?!
Karin: Det är gatan bredvid tror jag..
Åkerman: Hur tar man sig dit? Ta mig dit!
Karin och Åkerman: Det är ju verkligen äckligt hur folk äter vitt bröd med nutella och jordnötssmör till frukost. Hur kan man bli mätt på det och varför utsätter man sig för sånt när det finns gröt?
Två tjejer i sällskapet: Vi lagade faktiskt en jättegod pannkaksbrunch där vi smetade på jordnötssmör, nutella, glass, vaniljssås, grädde och lite bär.
Tystnad uppstår.
Frasier Island
Rainbow beach, pisshålan gud glömde. Här finns, förutom ledsna bananer i stadens enda supermarket, en fin sanddyn med utsikt över stad och hav. Det är också det enda som är värt att stanna en natt för att se. Tur för oss att vi bara mellanlandade där en natt innan Frasier island. Älskade Frasier island är seriöst bland det vackraste vi har sett. Vi vill ju inte tråka ut er, men ön har en asabasahäftig historia, vegetation- och djurliv (Ja, sjukt lökigt men ni skulle sett det!).
Klockan tio på morgonen blev vi räddade från vårt hostel i Rainbow beach och vår guide Jake fällde en liten tår av glädje när vi kom på bussen. Vi trodde förstås att det berodde på att vi räddade honom från seniorsällskapet med kalas-sug noll som trängdes i den lilla bussen. Det berodde dock mest på att han trodde att vi skulle befinna oss på en helt annan plats än i Rainbow (vilket också stämde) och att vi inte skulle dyka upp. Med andra ord hade vi haft tur igen!
Seniorsällskapet tävlade i att klappra löständer snabbast och ropa häftiga cowboyskrik i kör. Vi ville sjunka genom jorden och ångrade oss bittert för att vi inte hade bott på campingen där alla personer under 25 verkade ha förstått att man skulle befinna sig. Tillsammans med ett bråkande par på smekmånad, "Pappan" (en sliskig tysk närmare 40 som tog varje tillfälle i akt att smygfota och vara allmänt pinsam) och en bunt andra tvingade vår guide runt oss i regnskogen, till en sjö vi ej minns namnet på och lake wabby redan första dagen. Det var värt som satan men utan vatten och brännvin på hela dagen försmäktade vi i värmen. Därför bestämde vi oss för att lätta upp stämningen i gruppen och supa gamlingarna under bordet med en hederlig omgång av "Ring of fire" samma kväll. Det fungerade utmärkt och alla var nöjda över gruppens nya fantastiska sammanhållning. Tyvärr varade förtrollningen inte ens till frukosten dagen därpå och Stela Gruppen gav sig åter ut på äventyr, denna gång till Indian head och Eli creek.
Fortfarande törstande efter andra ungdomar och trevligt sällskap begav vi oss senare på kvällen till ett camp inte långt ifrån vårt hostel. Till vår stora lycka hittade vi ett helt gäng med svenskar (denna gång folk under 85!) som vi spenderade kvällen och följande dag med vid Lake Mc'kenzie. Det visade sig dessutom att dessa hade bott med den manliga halvan av Svenskmaffian samt Stöten och co endast ett par dagar tidigare. De kunde avslöja skvaller så som att Sebastian sover med öppna ögon (vi dömer dig inte, Sebbe-bebbe!) och att Stöten med sällskap tyckte mindre om oss kvinnfolk från Svenskmaffian.
Intrigerna och mysterierna tätnar i The land down under. Tills vidare får ni hålla till godo med ett gäng bilder från Frasier Island!
Värt att se i Rainbow Beach
På vandring i regnskogen
Utsikt från Indian head
shipwreck på Frasier
Eli creek
ANLÄNT TILL RAINBOW BEACH
Som alltid när vi reser med Greyhound går inget helt smärtfritt. Denna gång glömdes vi nästan bort under lunchpausen där vi satt och mumsade i oss Coles egna varor och några ledsna bananer. Tur att vår nya busschaffis var såpass snäll att han gick och letade.. Missödena slutar självfallet inte där, nejnej. När vi glada och belåtna sitter och trycker i oss varsin Kitkat cookies n cream (ni MÅSTE få in den i Sverige!) så rasslar det plötsligt till ovanför Karins huvud. 14 liter fulvin bokstavligt talat rasar ner tillsammans med Åkermans mintgröna halväckliga handduk och krossar Karins skallben. När hon återfått medvetandet efter attacken kollade vi desperat om någon av våra älskade boxviner gått sönder, men det var kolugnt :))) Resan var räddad! Vi har ju tagit det jävligt piano nu fyra dagar i Brisbane, och en natt till här i Rainbow, så snart börjar det bli dags för fest igen! Och som ni alla redan vet (förstår dock inte varför ni fortfarande inte skänker pengar till mig menmen, kan vi ta när jag kommer hem) är det svindyrt här i Australien så hade fulvinet pajat hade även festplanerna gått i stöpet.
Imorgon börjar vår utflyktsresa på riktigt! Då drar Frasier Island igång och vi ska se sand, sand, några djur,, mer sand, en palm, mer sand, sand, lite regnskog, mer sand, sand, sand, sand och åter sand. En riktig paradisö ska det vara vilket ska bli väldigt härligt. Två nätter sover vi över vilket känns rätt lagom då vi mötte, ingen mindre än ROBSE, (vår älskade norrman från Byron) när vi klev av bussen och han skvallrade om maaaassa mygg.
Nu ska jag och bruden som nästan dödade mitt fulvin iväg till Apoteket och köpa myggspray och något att äta för ikväll! Hon röstar för gröt och jag röstar för mat anpassat för människor. Vad säger ni?
BYRON BAY-ANEKTODER
- Akermans skrack nar vi skulle valja buljong till kycklinggrytan. "Men Karin, det ar ju narmare ett helt gram fett!"
- Karin gjorde som alltid och tog sig fram via snalskjuts. En gang var det en australiensisk kille som fick sin cykel utnyttjad.
- Johan och Akerman hade en Utter-helkvall dar det snackades uttrar och dess egenskaper nonstop. Dagen efter var vi kandisar pa hostlet.
- Sebastian blev, som alltid, sa arg att han antingen svimmade eller kraktes. Ibland bade och. Pa samma gang.
- Karin nekades intrade pa en krog. Anledning? Hon var slow loris.
- Hela Svenskmaffian tillbringade den enda(!) soldagen vid poolen. Dar spelades det Yatzy, badades, lastes och snackades i timmar.
- Akerman tvingades, av en man i receptionen, att diska om en stekpanna femtielva ganger samt torka den noggrant med en kokshandduk.
- Karin blev forfoljd av en svensk tjej som ville veta allt och lite till om hennes skavsar.
- Johan "skulle ga och kissa", han hittades senare av Akerman och Sebastian position fosterstallning, sovande i sin sang.
- Vi vackte honom.
- Karin och Akerman blev jagade av en mycket valdsam kalkon.
- Ja vi hade bade vilda kalkoner och leguaner pa hela Hostlet.
- "Hon har en sa lang hals att hon ser ut som en san dar afrikansk kvinna med ringar runt hela halsen"
- Svenskmaffian bevittnade ett mord. En mycket liten asiatisk kvinna forsvann sparlost efter att tva man knackat dorr och uppenbarligen till slut hittat henne.
- Akerman knackte i beerpong men fick ett harspenne i ogat av Karin nar vi dansade. Det resulterade i tarar och sedan skratt.
- En dag anlande Stoten, Tjocksmal och Draco Malfoy.
- Mycket tack vare dem vaxte sig Svenskmaffian annu tightare.
- Som Musslan Fiffi. Forst ar hon arg, sedan valdigt tight.
Byron Bay
Eftersom vi inte vill se ut som två valrossar redan efter en vecka bestämde vi på vägen hit att det var dags att lämna den australiensiska matkulturen bakom oss (kan man ens säga att de har en? räknas pommes som mat?) och lagade den godaste kycklingen vi någonsin ätit. All cred åt Åke! De andra i köket grät av avudsjuka men fick lydigt hålla sig till sin pasta med coles( typ eldorado) pastasås.
Trots att det har monsunregnat i två dagar håller vi modet uppe, vi sitter nämligen och tittar på lägenheter/hus här i Byron eller i Surfers. Hoppas verkligen på att vi lyckas få något inom en snar framtid annars måste vi slava på cheeky monkeys som servitriser. Topless tuesdays...I'll send you a picture mom! Nä förhoppningsvis löser det sig, precis som det brukar göra här i Aussie.
Om regnet ger sig är det snart dags att slå ihjäl sig ute på vågorna här. Karin är så taggad på att surfa så hon nästan gör på sig lite i byxan. Tur att folk är så himlans trevliga här, de andra svenska tjejerna har lovat att ta med oss en dag med bra vågor! Nu ska vi snart bege oss ut på en runda i våra easy tones och laga en killer dinner.(läs: gå 5 min hem från stan och länsa skafferiet).
Ska försöka ta lite bilder på Byron så ni får se hur vi har det. Adiós amigos och på återseende inom kort!
RESAN TILL COFF HARBOUR
Efter denna incident begav vi oss till en offentlig toalett för att byta om och göra oss iordning inför natten. Halvt avklädda med ansiktskrämerna i högsta hugg såg vi hur en liten sate kilar över golvet. En riktig mördarspindel. Trots detta lyckas Åkerman behålla lugnet, i vanliga fall vrålar hon som falling grape lady och ringer sin pappa som får släppa allt han har i händerna för att komma och döda dödsätaren. Stressade och skärrade lämnar vi toaletten för att bege oss mot bussen. När det är dags att stiga på visar det sig att fårskallen i kassan på greyhound har skrivit ut två ex av Åkermans biljett...Vi får, likt två brottslingar, kliva ur kön och skämmas medan busschauffören konfronterar oss. Efter mycket om och men visar det sig ändå att Karin är med på listan och vi får kliva på. Misären tar självklart inte slut där. Vi är yngst (och fräschast) på bussen vilket självklart resulterar i lite fnissattacker och tysta viskningar efter att klockan passerat 01. Då vrålar den lite äldre och lite mindre fräscha kvinnan framför "what are you!? TWELVE?!" och straffar oss genom att fälla tillbaka stolen. Som två packade sillar försökte vi få lite sömn vilket gick sådär med greve dracula framför.. När Åkerman lite försynt försökte utnyttja benutrymmet tog hennes hane tillfället i akt att stampa hennes tår blåa tills hon avlägsnade sig från alfahanens revir. När en alfahane markerar sitt revir brukar han, förutom via urin, ta till milt våld. Något Åkerman tvingades uppleva, men här råder djungels lag.
Men fram till Coff Harbour, en liten stad känd för sin bananodling, kom vi och nu har vi precis avnjutit en riktig storfrukost och svart kaffe på ett mysigt café. När vi packat upp kamerasladdar ur våra resväskor kommer vi självfallet bjucka er på ett gäng bilder!
