Vi har ju bett om ursäkt Murphy?!
När Murphy straffade magen
"Uttrycket "Murphys lag" har i folkmun förvandlats och beskriver alla typer av oturliga sammanträffanden, som att det bara regnar de dagar då man inte har med sig något paraply eller att man i snabbköpet alltid hamnar i den långsammaste kassakön. I denna betydelse används också uttrycket Lagen om alltings jävlighet eller Lagen om alltings inneboende ondska Man kan även i dagens mening säga att allt som ens kan gå fel kommer att gå fel, speciellt allt som skadar. Man brukar också använda sig av att Murphy är tillbaka eller att, nu är Murphy här. Om något går dåligt. Murphys lag kan man också uttrycka, 'Kan det jävlas, då ska det jävlas!'"
Vi borde ha förstått, men vi gjorde inte det då. Vi var utfattiga, hungriga och hade världens längsta resa med världens sämsta flygtimmar framför oss. Förlåt Murphy, vi ber verkligen så hemskt mycket om ursäkt. Hands down, vi känner ånger för att vi åt din mudcake!
Nu när vi har fått ur oss detta kan vi berätta om kvällens (o)väntade otur. Eftersom vi körde all in igår bestämde vi oss för att ta det lite piano och äta glass på en glassbar. Tänk er ett all american hak där par delar på stora sundaes eller sörplar på en frappe med två sugrör i. Tänk er "The Beach Club" i serien Beverly Hills 90210. Precis så, förutom att de inte fattar ett ord engelska. Det enda sättet att beställa på är att peka i en meny och hoppas på det bästa. Skam den som ger sig dock, vi ville inte ha bara en Sundae. Nä, vi ville göra det oerhört komplicerade att köpa en sundae och två kulor glass i en skål. Tänka sig, det fick vi inte. Helt plötsligt fick vi istället in sundaes med andra smaker i. Eftersom vi var extremt sugna på de smaker vi ville ha från början beställde vi in även dessa i hopp om att vi kunde få dem i varsin skål. Det fick vi inte. Vi fick en markering i notan där det stod att vi skulle pröjsa för dem, men glass ville de inte ge två hungriga damer. När vi efter en halvtimmes väntan artigt frågar om vi kanske åtminstone skulle kunna få ta oss en slick på de glassar vi har på notan ser kvinnan i kassan ut som ett frågetecken. "Take away?" Örjan lax vaknade till liv i mig. Hur fan får man två kulor glass till take away? Snälla kvinna, ge mig min glass innan jag försmäktar utan fett och socker!! Till sist, efter en oändlig väntan, fick vi våra två kulor glass. Det var inte smaken vi beställde förstås, men vad kunde vi förvänta oss? Mätta men mindre belåtna vandrade vi för att bli upphämtade av vår fantastiska buss. Dock kände Murphy( förstås!) att han inte hade straffat oss nog och än fanns det fem minuter att försura av kvällen på stan. Mer om detta i nästa inlägg, over and out!
Sista stoppet!
Vår guide Jake berättade att Frasier Island var bebodd av aboriginer långt innan captain Cook och co hängde i krokarna. När man industrialiserade hela ön och använde man aboriginerna som arbetskraft och de som överlevde betalade man med Rom och Opium. Han berättade aldrig var de sista tog vägen men sedan vi kom hit till Cairns har vi förstått att de är här de bor. Fortfarande lika kalasade på rom och opium, alternativt nån slabbig drink på det. Förutom att det svider lite i hjärtat när man ser det så älskar vi Cairns!
De senaste dagarna har vi spenderat tiden med att vandra(läs: simma) fram och tillbaka till Cairns central där vi sysslat med diverse affärer. Nej mamma, inte sånna affärer. Vi har helt enkelt bokat flygbiljetter till Thailand! Helt spontant kände vi för att göra nåt mer innan vår storslagna hemresa och Thailand lät ju bra. Inte nog med att monsunregnet vägrar ge sig, vi vill ju må som kungar ett par veckor också. Jag vill ha magknip för att jag är så satans mätt och belåten, inte för att jag tvingas äta pasta när jag är glutenallergiker liksom.
Imorgon har vi en reeftour inbokad och trots att det knakar i ryggen efter en veckas snålsömn på ett liggunderlag på ett par stålstänger (det ska tydligen vara en säng men jag tvivlar) så är jag excited. Vi ska ändå få dyka i barrärreven!Hur häftigt?!:)))) Sedan är det faktiskt dags att packa väskorna och bege sig mot Cairns flygplats då vi lämnar landet på söndag morgon. Det känns så trist bara. Jag är helt kär i Australien och tiden här har verkligen varit bäst! Förhoppningsvis kan ändå Thailand bjuda på lite minnesvärda stunder, den som lever får se!
1770/Agnes Waters
1770, eller Agnes Waters som det också kallas visade sig vara en mindre spännande stad än vad vi anade. 1770 låter väl ändå rätt häftigt?! Som att snygga, vältränade, brunbrända surfkillar skulle cruisa runt i sina vita stadsjeepar och bara ta allt jävligt mañana. Det gjorde dem inte. Den enda surfkillen som cirkulerade i krokarna var vår surflärare Luke och han var varken snygg eller vältränad. Inte fan crusisade han runt i en vit stadsjeep med brädan på taket heller. Brunbränd kan vi väl ge honom, men då är vi fan generösa. Ett personlighetsdrag vi däremot kan ge honom är att han var otroligt sexistisk och mer intresserad av att fälla opassande kommentarer än att lära oss att surfa.
Trots vår besvikelse över det faktum att Luke inte var varken den grannaste eller trevligaste av skapelser och att stadsjeepen istället var en skumpig skåpbil höll vi ändå modet uppe. Eller ja, Karin höll modet uppe och tvingade Åke att göra detsamma eftersom hon hade sett fram emot surfingen sedan vi lämnade Arlanda för snart en och en halv månad sedan.
Efter en knapp timmes genomgång av säkerhet och teknik var det dags att ge sig ut på vågorna. Likt nykläckta sköldpaddsungar kravlade vi oss upp på brädorna och försökte paddla mot de meterhöga vågorna( läs: skvalpandet). Det gick riktigt bra tills olyckan plötsligt var framme. Följande återberättelse är Åkermanskans egna ord:
"Jag kastades av brädan och slungades ner i det grunda vattnet intill sandbrynet. Jag försökte vråla ett avgrundsvrål a ´la falling grape lady, men lungorna fylldes med vatten. När min höft slog mot sandbottnen var smärtan total"
När Karin såg sin haltande vän på stranden var hon inne snabbare än en oljad blixt. Åke kved samtidigt som hon lyfte på tröjan för att blotta ett, enligt henne, pulserande och öppet sår. Det var tyvärr inte lika spännande som det såg ut. Ett minimalt rött märke uppenbarade sig och Karin andades ut. Åke hade fått sitt första skrubbsår genom tiderna! Hon kommenterar också i efterhand att hennes käre mor aldrig hade låtit detta hända henne om hon hade varit i närheten, något Karin aldrig kommer få förlåta sig själv för.
Trots skador var det en rolig upplevelse att få surfa lite, något vi antagligen kommer testa igen! Då kommer dock Åkerman självklart ha både armpuffar, hjälm och bubbelplast virad runt hela kroppen. Better be safe than sorry!
Brisbane
Vi hade inga stora förhoppningar om Brisbane när vi åkte hit, en relativt trist stad med artificiell strand omgiven av brunt flodvatten var beskrivningen vi fick. Trots detta visade sig Brisbane vara precis vad vi behövde, avkoppling! Vi landade sent på kvällen och vandrade planlöst i en halvtimme med all vår packning innan vi blev upplockade av en australiensisk familj som skjutsade oss till ett hostelområde. När vi varit inne på två hostel och frågat efter rum började hoppet dala. Mixed doorm 16 pers eller mixed 8 doorm utan aircondition var ju inte precis det vi kände oss sugna på. Speciellt inte när mr alibaba i receptionen skulle fråga sin kompis om inte två svenska tjejer visst kunde klämmas in i deras rum...Plötsligt uppenbarade sig YHA uppe på en kulle. Älskade YHA har seriöst räddat våra liv!! Ett fantastiskt hostel/hotell med världens fräschaste rum. Jag vill aldrig resa mig ur denna underbara, nybäddade säng ( skulle möjligtvis vara för att slicka golvet som är så rent att man kan äta från det även om det råkar vara heltäckningsmatta). Det går ingen nöd på oss för tillfället med andra ord och dessa dagar har vi legat på taket och latat oss vid poolen. Snart blir det till att ta tag i livet för att laga lite fantastisk mat! Eller ja, Åke lagar den sedan jag blivit nergraderat till förste grönsakshackare. Jag brände svampen en gång, EN GÅNG!!!
Fin mix av arkitektur i Brisbane
På andra sidan gatan
Paus i stadsvandringen
Utsikt från taket
Solar 
Kreativa med tvätten
Det var allt för idag, fred ut!
Light house och Australia Zoo
Kära bloggläsare, vi har nu (till Åkes stora lycka) lämnat surfers för att bege oss mot Brisbane. Vi har varit här i en vecka nu och för min del känns det lagom. Jag föredrar både chill och krogkvällar så jag tycker inte att Surfers var så illa även om Byron är extremt svårslaget. Det existerar en så fantastisk laid back atmosfär och man kan vara precis som man vill där. Annars kan man alltid ta en lång promenad till lighthouse och se soluppgången. Jag, Jenny och Maricka gjorde det efter en blöt utekväll. Det lät ju som en fantastisk idé att se soluppgången och delfiner från Australiens allra östligaste punkt. Kan ju berätta att det ösregnade och blåste svinkallt, men till vår stora glädje fick vi iallafall höra delfinerna....När man bara ville hem och sova ja då var det ju plötsligt en promenad på 8 km hem. Applåder och stor eloge till oss som överlevde den trippen! 
Blåste lite som sagt....
Australiens allra östligaste punkt med fina vänner!
Helt okej ändå
Strandpromenad hem
Hur som, det var inte Byron utan Surfers vi skulle berätta om! Vi kan ju konstatera som så att letar man klubbliv så har Surfers större utbud än Byron. Vi besökte Beergarden, Vanity, Shooters och Cocktails and dreams som alla helt klart var väl godkända, var man ska beror på dag/säsong. Vi bodde på Surf n' sun och med detta hostel fick man också gratis inträde och drinkbiljetter varje kväll om man kände för det. Annars är stranden en varm rekomendation! Bra sand, bra vågor, bra surfare, bra sillisar. Finns en del shopping för den som vill det men i övrigt känns Surfers Paradise mest som en partystad, jättekul i en vecka med andra ord.
Häromdagen körde vi en heldag på Australia zoo och Åke fick äntligen känna värmen från sina älskade wombats. För 110 dollar fick vi transfer till och från zoo't och inträde. Det kändes helt humant och det var skönt med lite omväxling från allt kalasande. Jag kände mig som 8 år igen och gick omkring bland Steve Irwins krokodiler. Vi hann även med en liten krokodil- samt tigershow. Känslig som jag är fällde jag en liten tår när kondoren flög in på arenan och letade godis i en trästock. Jag vet, jag är sjuk. Här kommer iallafall en samling bilder från dagen:
Kan det vara en brown snake?
Krokodilshow...Karin grät lite för att det var så fint 
Vad i helvete?! En fågel? En dinosaurie? Vi vet ärligt talat inte...
Softar på en helt okej stor krokodil ba...nej den var inte i plast?!
Africa tour
Klappade på denna goding, helmysig!
Vi klappade massor av kängurus också!
Fred ut tills vidare, au revoir!
SEBASTIANS BRAVADER
Precis som vanligt oste regnet ner over oss dar vi satt och kurade med svenskmaffian och yatzy pa hostlets balkong. Plotsligt hors ett rovdjurs torstande andetag och vi rycker till av skrack. Sedan hor vi steg och slapande ljud i trappan men till var lattnad star det endast tre alldagliga hondjur och vantar pa att fa dumpa sina vaskor i sitt rum. Lattnaden var kort och overgick istallet till matthet nar vi insag att dessa hondjur, trots sina ofarliga utseenden, var extremt blodtorstande. Det hade forstas inte varit nagra problem om inte en viss herre bestamde sig for att ta tillfallet i akt och forsoka haffa. Sagt och gjort lade S in en stot pa Stoten. Ja, det blev hennes namn efter att nagon fragade varfor hon hade stoppat fingrarna i kontakten och inte plattat haret nagonsin igen. Sebastian och stoten verkade anda trivas bra ihop och till var stora forskrackelse overgav han Svenskmaffian tillfalligt for att forsoka fa till det.
Tyvarr tvingades alltsa vi andra att umgas med dessa hondjur for att halla reda pa Sebastian som nastan blev uppaten av Stoten. Stotens tva kumpaner, Malfoy och Tjocksmal lurade bakom varje horn men var som tur var inte lika blodtorstande. Mojligtvis Tjocksmal som var fantastiskt intresserad av Karins skavsar(vad i helvete?) Tyvarr var de inte roliga hur vi an forsokte och vi spenderade kvallarna med att fly fran dessa stela dodsatare.
Hur som, en stjarnklar kvall bestamde sig sebastian for att vara romantisk varpa han och stoten hamnade i en stor hangmatta under bar himmel. Tyvarr fick Sebbe inte ens komma till second base innan de bada somnade av exaltering. Smatt roade betraktade Akerman och Johan det sovande paret i hangmattan tills de hor ett avgrundvral. Sebastian faller likt en fura ur hangmattan och av bara farten flyger Stoten och landar likasa pa marken. Fran platsen kilar sedan en mycket nojd leguan som tydligen har varit boven i dramat. Han har kastat sig ur tradet och landat pa stackars Sebastians huvud. Efter detta far receptionisten nog och skickar hem Sebbe och Stoten som skamset lunkar ivag. Vad vi forstod det som var detta inte sa jattehett och det verkade som att var och en gled hem till sig. Sebbe hangde inte lapp for det och som den ladies man han ju anda ar har han alltid ett ess i rockarmen. Vi vill inte avsloja allt for mycket, men det verkar inte ga nagon nod pa honom iallafall!
Byron Bay
Vi bor på hippiehostelet Arts factory, vi älskar det!
Svenskmaffian
Fick besök av den här herren under vår tacotisdag!
Vår pool, det enda vattnet vi har badat i här i Byron eftersom det regnar hela tiden:(
Åkerman vid lilla sjön bredvid hostlet
Posar lite bajsnödigt ba
Nu är det snart dags att bege sig från staden och hem till hostlet för lite volleyboll och middag. Fred ut!
Vi tror på mirakel
Intet ont anandes begav vi oss tillbaka till vårt temporära hem för en powernap innan middagen. Plötsligt stelnar Åke till av fasa. Hon sliter åt sig en katalog och släpar mig mot en soffa. Som besatt läser hon katalogen utan att säga ett ord. Typiskt tjejtecken, nåt är jävligt fel. När hissen anländer och jag, lyckligt ovetande, är på väg att ställa mig håller hon min arma kropp i ett järngrepp. Vi ska tydligen med nästa hiss.
Jag tittar upp och möts av ms. svinkoppa. Utan skam lutar hon sig avkopplat mot hissen och fläktar sig med en katalog. Hon är där, livs levande, och skräcken griper tag även i mig. Följande minutrar spenderas i lobbyn där vi ångestfyllda sitter och svettas. Ska hon komma tillbaka till vårt rum? Måste vi packa våra tillhörigheter och fly? Kommer vi någonsin se dagsljus igen? Det var rysk roulette när vi öppnade vår rumsdörr, våra hjärtan galopperade och vi var nästintill svimfärdiga. Och så, likt ett mirakel från ovan möts vi av en ljuv tystnad. Ingen är här och vi kan andas ut. Tåls att tillägga att vi spritade precis allt i rummet igen, just in case...
Var ungefär såhär glad när vi rejdade runt med desinfektionsmedel i hela rummet när vi vaknade imorse...
Pest och fest
Efter min våldtäktsdusch låg jag vaken och vältrade mig i ångest och skräck för vad impetigo-girl skulle kunna göra. Tror jag slocknade runt 05.00 av ren utmattning och har vaknat flera gånger, bland annat av att svinkoppan ligger och kliar sig(!!!!!!) TA MIG UT HÄRIFRÅN! Vågar inte stå på badrumsgolvet, har desinfekterat kranarna och känner hur det kliar över hela mig.
Tur att Harry kommer och räddar oss snart, annars klättrar jag seriöst ut genom fönstret...man vågar ju inte röra dörrhandtaget. Idag är vår sista dag här i Sydney och jag tror att det är rätt tid att dra vidare. Vi bor dessutom mitt i smeten så det känns som att vi har hunnit se det mesta utan att ha ansträngt oss allt för mycket.Stället heter Nomad Westend och har varit helt okej, förutom incidenten med impetigo girl då...Tips för alla som letar efter ett vuxenkollo, det är aktiviteter och gratis vin + inträde på diverse ställen varje dag.
Sista kvällen ska firas med asabasamycket kalas. Häromdagen blev låg vi som två strandade valar på Bondi när en tvärhand hög liten herre gled fram och bjöd in oss till preparty/konsert/efterfest ons-tors med banden han styr för. Efter lite googlande och facebookstalkande slog vi hål på våra misstänksamheter och insåg att denna herre talade sanning, crazy town har tydligen konsert och efterfest. Har vi inte fattat det helt fel så skulle även Kid Cudi ha ett finger med i spelet. Dock får vi se hur vi gör då vi alla ändå vet hur sådana fester kan tänkas vara. Frågan är om vi kanske inte trots allt kommer ha roligare om vi hänger med Agnes, Maja och Justin ikväll, gör kalasplatsen Kings cross och avslutar vår sista kväll i Sydney med några kompisar.
SIDE BAR, SCRUFFYS, HYDE PARK
Men vi är inte så ledsna, inte ikväll och särskilt inte i förrgår kväll. Till vår stora lycka är det faktiskt riktigt humana priser på krogen och igår körde vi all in på ett litet irländskt ställe som var fyllt från tidig kväll till tidig morgon. På Side bar blev vi upplockade av några riktigt trevliga britter. Inte sånna där som sitter vid ett bord, skriker om kvinnornas plats i samhället, dricker bärs och kollar på fotboll. Nej, det här var vänliga och roliga britter. Antagligen gays hela bunten och kul hade vi! Från side bar gick vi vidare till Scruffys, det irländska stället, där vi dansade till en himlans blandning musik. Men allt var inte rosenrött. I dimman mötte vi en fantastiskt stel amerikan från vårt hostel. Låt oss säga såhär: inte nog med att han inte vet hur man drar en okej line, han är så socialt inkompetent att klockorna stannar. Mitt i en danspaus smyger han fram till vårt bord, likt ett rovdjur på desperat jakt efter föda. Trots att vi sitter med tre killar han aldrig sett förut frågar han helt obesvärat om vi vill komma förbi på bbq följande dag. Och visst, det hade kanske varit en okej grej att fråga...om han hade lämnat det där. Men det gör han inte, han tillägger utan skam: "my friend specifically asked me to try my best to bring some hot swedish girls to our barbeque, interested?". Aa, vi vart jättesugna, verkligen!
Efter detta påhopp mådde vi så dåligt att vi var tvungna att häva i oss ytterligare varsin öl innan det var dags att dra vidare. Vi och de trevliga britterna promenerade till Hyde Park där vi drack vin och snackade skit. Kom inte i säng förrän vid åtta på morgonen men det var det värt!
"You sound like one of those children in Oliwer Twist" - Om Åkes försök till brittisk engelska
"Lets nickname everyone! You'll be Mr Bumblebee :)))" - Fortsättning på hela Twist-temat..
"You're so old you could be his dad" - Åke om killarnas åldersskillnad
"I have the complexion of a dead person! It goes white, red, white" - Britter, enough said.
"-Is that a hearingmachine? - No it's a piercing.." - Åke om en av killarnas öronpiercing.
"You remind me so much of my mom" - 93an om Åke efter att hon berättat vad hon jobbar med..
"I'm sober as a judge :))))" - Alla kl 07.30
