Kära bloggläsare, kära familj, kära släkt och kära vänner. Det har nu gått en vecka sedan vi kom till "paradiset Koh Samui" och vi har nu givit stället en ärlig chans. Thailand måste vara landet Gud glömde. Eller åtminstone gav en större portion freaks än övriga länder.

De senaste dagarna har jag och Karin blivit ställda mot väggen. Ja, precis så. Vi skulle avnjuta en härlig och nästintill gratis lunch på hotellet då servitören väljer att stå och stirra på oss medan vi läser menyn samt fråga oss om vi har pojkvänner och varför vi reser utan manligt sällskap. Tja, tänkte vi. Kan det vara för att vi är 20 år gamla, backpackat i Australien i två månader utan några riktiga problem och för att vi kommer från en kultur där kvinnan inte ses som en husslav? Kaaaan vara så, men vad vet vi? Vi är ju bara två vuxna kvinnor som valde att tillbringa några veckor på en turist-resort i Thailand.

Dagarna efter förlöper på ungefär samma sätt. Vi blir frågade om vi vill "gå ut och festa", de få gånger vi väl går ut blir vi dagen efter utfrågade om exakt vilka ställen vi gick till och denna eviga fråga på knacklig engelska - "If you have boyfriends (classic) why do they let you travel by yourselves?". Det kan ju få bli en öppen fråga till er svenska män, våra fäder, våra bröder - HUR KUNDE NI LÅTA ERA TVÅ VUXNA DÖTTRAR ÅKA IVÄG SJÄLVA? VA! Vi saknar ju hjärnkapacitet och förmåga att resa själva. Vi har ju bara en halv hjärna. Vi är hundar. Yada yada.

Nu ikväll var droppen som fick våra bägare att rinna över. Karin har ju här nedan berättat om glassincidenten så låt mig berätta om vad som hände då vi sitter och väntar på vår shuttle bus hem till hotellet.

Vi sitter, intet ont ananade, på en bänk och kikar på bilder från igår. Helt plötsligt börjar en motorcykel med en man och en kvinna försöka mecka sig upp från vägen upp dit vi sitter. För att inte verka oartiga över detta primitiva beteende fortsätter vi att titta på bilder utan att ägna någon uppmärksamhet mot primaterna på motorcykeln. När den dock börjar komma oroväckande nära (mitt i ett jävla köpcenter!) tittar jag upp och de båda stirrar helt maniskt, fortfarande sparkandes för att komma så nära som möjligt. Helt plötsligt sliter mannen fram sin Iphone, 15 cm från våra ansikten, och börjar knäppa bilder.

Vi: What are you doing?!
Han: You are beautiful!
Vi: Don't take pictures.

Vi skymmer sedan våra ansikten medan blådårarna på biken ler och fotar.

Helt seriöst, nu. Ni tjejer som reser/reste runt i Asien. Tyckte ni seriöst att det var en "fantastisk upplevelse"? Dålig engelska, illa uppfostran och en kultur som skiljer sig så oerhört från vår? Själv ser jag inte det fina och jag har ändå rest själv med andra tjejer i både Egypten och Turkiet. Nu får ni inte heller tolka oss fel. Thailänderna är jättetrevliga mot barnfamiljer och killar som reser själva. Men två blonda svenskor är inte lika okej vilket är riktigt synd.

Älskade Australien, alla aussies, Coles, våra upplevelser och utflykter där 

Edit: Nu sitter hotellpersonalen och röker brajj i foajén. Ska man skratta eller gråta?