Oh btw, vi är hemma nu! Överraskat våra familjer och vänner och firat första helgen tillbaka i Stockholm. Australien var det mest fantastiska någonsin och vi har träffat så mycket fina vänner för livet!

Borta bra men hemma bäst? Väntar att se!

Murphy har verkligen ingen nåd. Idag klev jag mer eller mindre på en Green tree snake när jag traskade den korta biten från poolen till dörren. Murphy vill ju ha ihjäl oss så nu väntar vi bara på hans al grande final. För det lär vi väl fastna i den thailändska tullen med resväskorna fulla med knark som någon knarkarkung pulat ner på flygplatsen. Alternativt singlar vi ner i havet med planet på g hem. Ärligt vet jag inte vilket som verkar värst...

Det ryktas om ett uppbrott mellan det beryktade paret Rånald och Karin. Trots att paret inte ens har dejtat i två månader cirkulerar rykten om att Rånald skall ha träffat olika kvinnor från Happy meal. Kanske är det här droppen för Karin som länge har försökt hålla romansen med Rånald hemlig?

xoxo Gossip girl

För att återgå lite till Australien som vi trivdes i så bra.. Två månaders backpackande resulterade i en hel del hostel och en hel del roomies. Vi har under resans gång märkt en hel del generella beteenden hos olika nationaliteter och vi har nu sammanställt en lista! En lista som ni självklart ska ta med ett HAV salt.

Amerikanen - Amerikanen låter dig aldrig vara ifred. Amerikanen kommer att väcka dig mitt i natten om hon så vill fråga vad klockan är eller om du kan hjälpa henne att knäppa upp BH'n. Amerikanen har absolut ingen känsla för personal space och kommer att bli mycket sårad om du påpekar detta. Amerikanen är däremot en mycket tacksam roomie. Amerikanen delar gärna allt från schampoo till choklad och flyttar gladeligen sina personliga tillhörigheter för att du ska få plats. Förbered dig på en blöt avskedskyss!

Tysken - Tysken pratar generellt mycket begränsad engelska och nöjer sig ofta med ett "Hello". Tysken tar mycket lite plats och ibland undrar man om tysken ens har med sig en resväska. Om du mot all förmodan hittar en resväska tillhörande Tysken kommer den att innehålla det tyska pålägget Maggie, en bok över alla sevärdigheter samt myggmedel. Tysken är artig och går gärna upp tidigt på mornarna. Självklart utan att du märker det.

Kinesen - Kinesen kommer få dig att tappa hakan. Kinesen har alltid en ny kräm, olja eller frukt som du aldrig tidigare sett. Kinesens tillhörigheter går i rosa, babyblått och mintgrönt och de tekniska prylarna tar aldrig slut. Har du tur får du en god natts sömn i din våningssäng, har du otur tvingas du lyssna på kinesiskt tjatter om Gud-vet-vad tills solen går upp. Kinesen lämnar mer än gärna kvar något otäckt och främmande om Kinesen checkar ut innan dig. Detta tror vi ska tolkas som en slags varning.

Britten - Britten är och kommer alltid vara ett småflottigt, skränigt svin. Britten ser sovsalen som sitt eget och kommer ställa till med en stor scen om du inte placerar din väska under sängen samt drar på dig en osynlighetsmantel. Britten är ofta mycket klåfingrig och det har under våra hostel-visit försvunnit både trosor, choklad och adapters när Britten har varit i farten. Britten kommer gärna hem mycket berusad mycket sent och skäller gladeligen ut dig om du bestämmer dig för att göra samma sak en annan natt. Britten har naturligtvis varken självinsikt eller självdistans och kan i berusat tillstånd bli våldsam.

Nordbon - Nordbon är en ganska så lagom, ganska så trevlig roomie som gärna utbyter småprat och har god känsla för hur man uppför sig. Nordbon är ofta mycket timid om dagarna men förvandlas till ett småfnissigt partydjur om nätterna. Till skillnad från Britten klampar dock inte Nordbon in med pannlampa och tamburin när övriga roomies sover utan kommer på Göran Persson-engelska ursäkta sig när hon klättrar upp i våningssängen.

Kära bloggläsare, kära familj, kära släkt och kära vänner. Det har nu gått en vecka sedan vi kom till "paradiset Koh Samui" och vi har nu givit stället en ärlig chans. Thailand måste vara landet Gud glömde. Eller åtminstone gav en större portion freaks än övriga länder.

De senaste dagarna har jag och Karin blivit ställda mot väggen. Ja, precis så. Vi skulle avnjuta en härlig och nästintill gratis lunch på hotellet då servitören väljer att stå och stirra på oss medan vi läser menyn samt fråga oss om vi har pojkvänner och varför vi reser utan manligt sällskap. Tja, tänkte vi. Kan det vara för att vi är 20 år gamla, backpackat i Australien i två månader utan några riktiga problem och för att vi kommer från en kultur där kvinnan inte ses som en husslav? Kaaaan vara så, men vad vet vi? Vi är ju bara två vuxna kvinnor som valde att tillbringa några veckor på en turist-resort i Thailand.

Dagarna efter förlöper på ungefär samma sätt. Vi blir frågade om vi vill "gå ut och festa", de få gånger vi väl går ut blir vi dagen efter utfrågade om exakt vilka ställen vi gick till och denna eviga fråga på knacklig engelska - "If you have boyfriends (classic) why do they let you travel by yourselves?". Det kan ju få bli en öppen fråga till er svenska män, våra fäder, våra bröder - HUR KUNDE NI LÅTA ERA TVÅ VUXNA DÖTTRAR ÅKA IVÄG SJÄLVA? VA! Vi saknar ju hjärnkapacitet och förmåga att resa själva. Vi har ju bara en halv hjärna. Vi är hundar. Yada yada.

Nu ikväll var droppen som fick våra bägare att rinna över. Karin har ju här nedan berättat om glassincidenten så låt mig berätta om vad som hände då vi sitter och väntar på vår shuttle bus hem till hotellet.

Vi sitter, intet ont ananade, på en bänk och kikar på bilder från igår. Helt plötsligt börjar en motorcykel med en man och en kvinna försöka mecka sig upp från vägen upp dit vi sitter. För att inte verka oartiga över detta primitiva beteende fortsätter vi att titta på bilder utan att ägna någon uppmärksamhet mot primaterna på motorcykeln. När den dock börjar komma oroväckande nära (mitt i ett jävla köpcenter!) tittar jag upp och de båda stirrar helt maniskt, fortfarande sparkandes för att komma så nära som möjligt. Helt plötsligt sliter mannen fram sin Iphone, 15 cm från våra ansikten, och börjar knäppa bilder.

Vi: What are you doing?!
Han: You are beautiful!
Vi: Don't take pictures.

Vi skymmer sedan våra ansikten medan blådårarna på biken ler och fotar.

Helt seriöst, nu. Ni tjejer som reser/reste runt i Asien. Tyckte ni seriöst att det var en "fantastisk upplevelse"? Dålig engelska, illa uppfostran och en kultur som skiljer sig så oerhört från vår? Själv ser jag inte det fina och jag har ändå rest själv med andra tjejer i både Egypten och Turkiet. Nu får ni inte heller tolka oss fel. Thailänderna är jättetrevliga mot barnfamiljer och killar som reser själva. Men två blonda svenskor är inte lika okej vilket är riktigt synd.

Älskade Australien, alla aussies, Coles, våra upplevelser och utflykter där 

Edit: Nu sitter hotellpersonalen och röker brajj i foajén. Ska man skratta eller gråta?

Hade jag vetat vad som skulle ske efter att vi murchat i oss den där mudcaken vår sista natt i Cairns så hade jag aldrig rört den. Hade jag vetat att Murphy skulle straffa oss resten av den här resan(och säkert för all framtid) så hade jag fan hellre huggit av mig min högra hand än att röra den( okej kanske min vänstra lilltånagel, men ni hajar!). First of all, hur jävla ironiskt är det inte att den där fantastiska mudcaken står, som en skänk från ovan, och bara väntar på att ätas( obviously inte av ett par fattiga/hungriga själar då). OCH HUR JÄVLA IRONISKT ÄR DET INTE ATT DET STÅR "MURPHY" PÅ LOCKET??! För er som inte är bekanta med uttrycket "Murphys lag" så följer en googlad förklaring från vårt kära Wikipedia:

"Uttrycket "Murphys lag" har i folkmun förvandlats och beskriver alla typer av oturliga sammanträffanden, som att det bara regnar de dagar då man inte har med sig något paraply eller att man i snabbköpet alltid hamnar i den långsammaste kassakön. I denna betydelse används också uttrycket Lagen om alltings jävlighet eller Lagen om alltings inneboende ondska Man kan även i dagens mening säga att allt som ens kan gå fel kommer att gå fel, speciellt allt som skadar. Man brukar också använda sig av att Murphy är tillbaka eller att, nu är Murphy här. Om något går dåligt. Murphys lag kan man också uttrycka, 'Kan det jävlas, då ska det jävlas!'"

Vi borde ha förstått, men vi gjorde inte det då. Vi var utfattiga, hungriga och hade världens längsta resa med världens sämsta flygtimmar framför oss. Förlåt Murphy, vi ber verkligen så hemskt mycket om ursäkt. Hands down, vi känner ånger för att vi åt din mudcake!

Nu när vi har fått ur oss detta kan vi berätta om kvällens (o)väntade otur. Eftersom vi körde all in igår bestämde vi oss för att ta det lite piano och äta glass på en glassbar. Tänk er ett all american hak där par delar på stora sundaes eller sörplar på en frappe med två sugrör i. Tänk er "The Beach Club" i serien Beverly Hills 90210. Precis så, förutom att de inte fattar ett ord engelska. Det enda sättet att beställa på är att peka i en meny och hoppas på det bästa. Skam den som ger sig dock, vi ville inte ha bara en Sundae. Nä, vi ville göra det oerhört komplicerade att köpa en sundae och två kulor glass i en skål. Tänka sig, det fick vi inte. Helt plötsligt fick vi istället in sundaes med andra smaker i. Eftersom vi var extremt sugna på de smaker vi ville ha från början beställde vi in även dessa i hopp om att vi kunde få dem i varsin skål. Det fick vi inte. Vi fick en markering i notan där det stod att vi skulle pröjsa för dem, men glass ville de inte ge två hungriga damer. När vi efter en halvtimmes väntan artigt frågar om vi kanske åtminstone skulle kunna få ta oss en slick på de glassar vi har på notan ser kvinnan i kassan ut som ett frågetecken. "Take away?" Örjan lax vaknade till liv i mig. Hur fan får man två kulor glass till take away? Snälla kvinna, ge mig min glass innan jag försmäktar utan fett och socker!! Till sist, efter en oändlig väntan, fick vi våra två kulor glass. Det var inte smaken vi beställde förstås, men vad kunde vi förvänta oss? Mätta men mindre belåtna vandrade vi för att bli upphämtade av vår fantastiska buss. Dock kände Murphy( förstås!) att han inte hade straffat oss nog och än fanns det fem minuter att försura av kvällen på stan. Mer om detta i nästa inlägg, over and out!

När jag sitter här i en korgstol i receptionens lobby, med tillgång till alla möjliga konstiga maträtter och drycker, kan jag bara komma på en sak i hela världen som jag vill ha.

Typisk svensk mat. Jordgubbstårta, skagenmackor, sill och korv stroganoff. (Den besserwisser som kommenterar något om att skagen eller stroganoff inte är helt svenskt kommer för alltid bli portad från vår blogg.)

Idag blir det fan ett besök till den svenska restaurang som ligger runt hörnet här i Chaweng. Där finns det både Gott&Blandat, falukorv och kalopps. HUR GOTT?!

/Utan Sverige har jag försmäktat i 2 månader

Jaha älskade bloggläsare, nu får ni ta er i kragen lite tycker jag. Vi sliter ihjäl oss här borta för att kunna blogga för er, och så skiter ni i oss? Idag har faktiskt varit en jobbig dag. Vi har ätit sushi, promenerat på stan och pressat godis. Nej, vi skall inte vara sånna. Om det är tiill någon tröst mår vi inte som kungar idag, men igår var det full moon party så det kanske inte är så konstigt. Därför har vi inte heller äventyrat något på ett par dagar, bjuder på ett par pics från Thai istället!


Inte lätt när det är svårt!

Bor i paradiset!

Det ryktas om att Karin och Rånald dejtar flitigt. Den som lever får se...

xoxo gossip girl

Hej alla flickor och pojkar, damer och herrar!

Just nu sitter jag i hotellets lobby, lyssnar på Youtube-amatörer och återhämtar mig från gårdagen.

De senaste dagarna här i Thailand, Koh Samui har varit mer eller mindre fantastiska. Vi har lokaliserat en handfull riktigt trevliga butiker där vi shoppat bland annat silversmycken, byxdressar, klänningar och parfymer. Ska redan nu börja kika i min resväska efter kläder jag kan kasta ut för att få plats med allt det nya! 

Massage har vi också varit och fått. En ganska speciell händelse, minst sagt.. Vi får ta av oss skorna och tilldelas varsin thailändsk kvinna, lägger oss sida vid sida på varsin massagemadrass och förväntar oss himmelriket. Är det himmelriket? Nej. Är det obekvämt? Inte det heller. Massagen vi valt var en klassisk thaimassage, dvs där man lägger fokus på muskler och "stretching", så här och där var det ju lite plågsamt. Men det var inte det som gjorde massagen helkonstig. Helt plötsligt känner jag hur den lilla thailändskan glidit upp och satt sig på min rumpa, so far so good tänker jag, måttligt obekväm men låter henne hållas. Då har människan mage att börja gnugga sig mot mig och sedan säga "How old are you? You are so beautiful!". Att en "happy ending" var vanlig att erbjuda snuskhummrar från diverse nordiska länder visste jag, men hade hoppats på att inte räknas till den skaran :(((

Igår då? Igår var det Full Moon Party och vi var taggade till tusen. Vi hade det jättekul, blev målade med färg som lyser i mörkret, drack buckets och pratade med främlingar. Tyvärr finns det ju (män)niskor som helst borde elimineras från jordens yta så på slutet ville vi verkligen bara hem. Tur att vi har en hel del kvällar kvar här där vi får känna annorlunda!

Nu ska jag titta till Karin som ligger och grillas i solen! Hur har ni det hemma i Sverige? Snälla säg "snö" :)))))

Okej, har kommer en resuppdatering. Dessa borjar ju bli nagorlunda beromda da vi verkligen alltid rakar ut for nagot som inte hor till vanligheterna.

Efter att ha slutit ogonen i cirkus en timme var det dags att stiga upp och lamna ett hostel for sista gangen i Australien. Forvanansvart pigga bar vi ner vara resvaskor till en tyst och ode reception dar vi, mitt i natten, ska vanta pa en shuttle bus som ska ta oss till Cairns flygplats. Eftersom att vi varit fattiga som kyrkrattor den sista manaden hade vi en standarddiet pa grot, tonfisk pa burk och en och annan banan och var sjalvfallet mycket utsvultna och nedstamda. Helt plotsligt ser jag den, som en skank fran ovan. En halvaten mud cake vilar lockande pa receptionens disk. Utan att tanka har jag galopperat fram, slitit bort namnlappen som sager "Murphy" och systerligt delat denna gudagava med Karin. Hade vi skedar? Nej. Hetsade vi i oss tartan sittandes pa trottoaren? Ja. Log vi ett varsitt chokladbrunt leende och vinkade med flottiga, geggiga fingrar till chaufforen nar han klockan 03.30 hamtade oss? Sjalvklart.

Fyllda med mud cake kommer vi fram till Cairns flygplats och dar borjar karman direkt drabba oss. Murphys vrede var inte nadig nar han forst gor vara biljetter ogiltiga sa att vi tvingas folja med incheckningskillen in pa ett kontor tre vaningar upp, dar vi far forklara oss samt skriva ut bekraftningsuppgifter och dylikt. Nar vi sedan fatt vara papper i ordning och ska passera Security hander det otankbara. Glada i hagen med vaskor som inte pep borjar vi traska darifran men det tar ett abrupt slut.

Las vegas security: Excuse me, miss. How old are you?
Akerman: 19 :))))))
Las vegas security: I need to check your bag for explosives.

Tydligen ser jag, i mina smablommiga shorts och rosa troja, ut som en person som smugglar bomber. Man tackar.

Att vart bagage sedan forsvinner i Bangkok, jag slar av hela min stortanagel sa blodet skvatter och inte en thailandsk sjal pratar eller forstar engelska far oss att tanka att vi aldrig skulle ha norpat Murphys mud cake. Forlat Murphy, jag menar det verkligen!

Hej alla barn! Har sitter jag med oborstade tander, oborstat har och samma klader som igar. Lite standard sadar kan man tycka nar det vankas resa. Har absolut ingen aning om hur lange vi rest men det var sakert ett dygn sedan vi kramade Sebastian och Johan hejda, "sov" en timme for att sedan satta oss pa ett plan fran Cairns till Sydney. Sedan sla ihjal hela dagen pa Sydneys flygplats och igen satta sig pa ett plan, denna gang i 9 timmar till Bangkok. Sa har sitter vi nu! Pa ett jatterisigt internet och ska doda annu en natt innan det ar dags for sista flyget - direktflyg till Koh Samui dar vi ska stanna!

Ge mig ett par minuter sa aterkommer jag. Helvete vad trott jag ar.

Vi lovade ju en uppdatering om Whitsundays som vi helt glömde bort, nu får ni lite bilder istället!

Solnedgång kring Whitsundays

Whithaven Beach

WB

Tjejligan på båten

:)

Allihopa( lånad bild från Tongarra)

Alla igen!(lånad igen)