CAIRNS, CAIRNS, CAIRNS
Var halsade. Igen.
Helt negativt har ju inte Cairns varit. Snarare tvartom! Det ar en jattefin stad med manger av utestallen, cafeer och restauranger. Igarkvall var jag, Johan, Karin och Sebastian ute och testade nattlivet for forsta gangen har i Cairns. Alla var lite halvsega sa vi bestamde oss for att testa varldsberoma Gilligans en annan kvall! Gilligans ar ett stort hostel med tillhorande nattklubb, ska tydligen vara riktigt bra.
Idag har jag och Karin gjort det vi gor allra bast. Atit, atit och ater atit. Vi borjade pa KFC dar vi tryckte i oss varsin "snackbox", nuggets med pommes, tva saser och varsin lask. Vi gick sedan helt ogenerade bort till ett salladsstalle och proppade i oss varsin tandoori chicken salad. Magiskt! For att inte gora vara kroppar och planbocker besvikna ska vi alldeles strax traska ivag och ata varsin glass. Det absolut basta med att befinna sig i ett land sa olikt Sverige ar verkligen all mat du annars aldrig kan trycka i dig. Glassmaker som later mer motbjudande an goda och popcornkyckling. Jisses..
Ikvall blir det dock ingen utgang, vi ska se filmen Puss in Boots med Johan och Sebastian. Bara ta det lugnt och kanske ata lite till. Awesome.
CAIRNS OCH BUSSRESOR
11 timmar skulle bussresan fran Airlie Beach till Cairns ta och hade vi inte fatt byta busschaffis tva ganger hade vi fortfarande suttit pa den bussen, det lovar jag. For det forsta ar busshelvetet narmare 40 minuter sen nar vi val borjar rulla. For det andra ar var busschauffor nagonstans mellan 80 och doden. Forstar ni hur det ar att aka buss dar den som kor ar halvblind, heldov och rosslar varre an ett astmasjukt barn? Jag tvivlar. Efter ungefar fyra timmar med detta harke far vi antligen byta busschauffor, en stackars medelalders man som dessutom hade "a day off" men fick rycka in da de inte kunde riskera 30 ungdomars liv..
Efter ytterliggare ett byte ar vi FINALLY framme i Cairns, det sporegnar, vi ar trotta och framfor allt hungriga. Som tur ar tar vi oss forhallandevis snabbt till vart hostel, annars vet jag inte vad jag hade gjort, och kunde somna gott. I obaddade sangar utan lakan. Don't even get me started..
VI GÖR DET IGEN!
Lyckligtvis hittade Karin en vakt som, efter lite tjat, gick med på att klämma in oss i ett hostelrum med två andra tjejer. Vi sitter nu alltså utanför vårt nya hem, ett kattliv fattigare, men ack så tacksamma!
Imorgon kl 09 bär det av till Cairns och vi är framme kl 20. Då ska vi tvinga våra brothers from others mothers att antingen ha filmkväll med oss eller skratta åt oss och våra bravader över några öl.
Livet leker, inte grubbla, när man har en parasitfri bubbla!
SKÄNK MIG EN KARTONG, NK
Vi är alltså hemlösa, nästa buss går klockan 09 imorgonbitti och tar 11 timmar, Johan och Sebastian tog bussen till Cairns vid 20 ikväll och alla hostel verkar stängda. Allt vi har är alltså bristande överlevnadskunskaper, halvätna chipspåsar, lite choklad och vi känner absolut ingen i den här staden.
Skjut mig. Gör det bara.
Skandiabuggen
Ingen täckning på mobilen skulle vi ha och inte ett öre på kontantkortet heller för den delen. 40 dollar i mynt lyckades vi skrapa ihop, vilket inte ens räcker till en natt på hostel, och paniken var total. Det fanns tyvärr inte mycket att be för och vi hoppades att det bara var en tillfällig bugg som skulle ha löst sig lagom till hemkomsten. Vi tröstade oss med tre chupa chups och gav oss iväg (mer om detta äventyr senare).
Efter tre dagars segling stod vi åter vid vår kära ATM och höll tummarna endast för att åter bli nekade våra efterlängtade pengar. Coola som vi var bestämde vi oss för att lösa problemet som två vuxna. Eller a, vi terroriserade våra familjer i ren panik och Karin bröt ihop på Peterpans travel agency där en man med krulligt hår fick hämta vatten för att hon skulle lugna sig. Efter lite pepptalk från Åkermanskan i form av hårda ord och örfilar vandrade Karin iväg till banken då hon plötsligt fick syn på en ATM. Likt ett mirakel öppnades den lilla luckan och skickade ut 20 dollar till en lyrisk Karin som grät en skvätt av lycka. Skandia, tack för pengarna men ni kan äta bajs för den smärta ni åsamkade oss.
Tack.
1770/Agnes Waters
1770, eller Agnes Waters som det också kallas visade sig vara en mindre spännande stad än vad vi anade. 1770 låter väl ändå rätt häftigt?! Som att snygga, vältränade, brunbrända surfkillar skulle cruisa runt i sina vita stadsjeepar och bara ta allt jävligt mañana. Det gjorde dem inte. Den enda surfkillen som cirkulerade i krokarna var vår surflärare Luke och han var varken snygg eller vältränad. Inte fan crusisade han runt i en vit stadsjeep med brädan på taket heller. Brunbränd kan vi väl ge honom, men då är vi fan generösa. Ett personlighetsdrag vi däremot kan ge honom är att han var otroligt sexistisk och mer intresserad av att fälla opassande kommentarer än att lära oss att surfa.
Trots vår besvikelse över det faktum att Luke inte var varken den grannaste eller trevligaste av skapelser och att stadsjeepen istället var en skumpig skåpbil höll vi ändå modet uppe. Eller ja, Karin höll modet uppe och tvingade Åke att göra detsamma eftersom hon hade sett fram emot surfingen sedan vi lämnade Arlanda för snart en och en halv månad sedan.
Efter en knapp timmes genomgång av säkerhet och teknik var det dags att ge sig ut på vågorna. Likt nykläckta sköldpaddsungar kravlade vi oss upp på brädorna och försökte paddla mot de meterhöga vågorna( läs: skvalpandet). Det gick riktigt bra tills olyckan plötsligt var framme. Följande återberättelse är Åkermanskans egna ord:
"Jag kastades av brädan och slungades ner i det grunda vattnet intill sandbrynet. Jag försökte vråla ett avgrundsvrål a ´la falling grape lady, men lungorna fylldes med vatten. När min höft slog mot sandbottnen var smärtan total"
När Karin såg sin haltande vän på stranden var hon inne snabbare än en oljad blixt. Åke kved samtidigt som hon lyfte på tröjan för att blotta ett, enligt henne, pulserande och öppet sår. Det var tyvärr inte lika spännande som det såg ut. Ett minimalt rött märke uppenbarade sig och Karin andades ut. Åke hade fått sitt första skrubbsår genom tiderna! Hon kommenterar också i efterhand att hennes käre mor aldrig hade låtit detta hända henne om hon hade varit i närheten, något Karin aldrig kommer få förlåta sig själv för.
Trots skador var det en rolig upplevelse att få surfa lite, något vi antagligen kommer testa igen! Då kommer dock Åkerman självklart ha både armpuffar, hjälm och bubbelplast virad runt hela kroppen. Better be safe than sorry!
AIRLIE/WHITSUNDAYS
Om en timme ska vi checka ut från hostlet X Base Airlie Beach Resort (skitbra, bo här om ni är i Airlie Beach någon gång!) och nu i eftermiddag ska vi äntligen på båttrippen Whitsundays. Det är en tredagars/tvånätters båtresa där man stannar till på lite olika öar, ser fin natur, festar, snorklar och sover under bar himmel på däck. Kommer nog bli helt fantastiskt!
Igår var jag och Karin ute och drack ett par öl. Träffade lite roligt, nytt folk och upptäckte en liten pub med livemusik.
Nu blir det duschen och sedan packa ihop sina grejer. På båtturen får man bara ha med sig en liten väska med sina saker så det gäller att välja omsorgsfullt!
GRAPE LADY-NIGHT
En händelse som vi kände var tvungen att utvecklas är ju vår Falling grape lady-sångkväll. Det började första kvällen i 1770. Jag och Karin åt en väldigt, och då menar jag väldigt, vällagad T-bone steak med vitlökssmör och sallad, drack för en gång skull annat än pissljummet kranvatten med eftersmak av klor och vi kände att det skulle bli en bra kväll. Vi möter upp Johan och Sebastian och fick omgående sällskap av två andra Stockholmstjejer. De drack öl och vi gick som alltid på magiskt adrenalin där vi bara njöt av att befinna oss hundratals mil bort från snö och slask, kvällen såg ljus ut! Men tji fick vi. Tji fick verkligen vi. När ölen var uppdrucken och vi förväntansfullt inväntade några glada tillrop om uppesittar-kväll eller nattbad i poolen möttes vi istället av ”Men kan vi inte ha filmkväll?” FILMKVÄLL?!
Någon filmkväll ville varken jag eller Karin ruttna på så vi bestämde oss för att artigt men suckande avböja. När de andra fyra bänkade sig i en enkelsäng bänkade vi oss med godis och frukt på hostlets uteplats. Där hann vi slå ihjäl säkert två timmar av livsfilosoferande så som varför svenska män och kvinnor har seriösa kommunikationsproblem, varför två människor som aldrig pratat magiskt kan dras till varandra likt magneter och varför himlen är blå. Typ.
Ju mer socker vi fick i oss desto flummigare blev vi och till slut sitter vi och brölar Irreplaceable och Blinka lilla stjärna som Falling grape lady. För er som inte sett eller vet vem Falling Grape Lady är länkar vi hennes berömda video här under.
Vi är så pass inne i vår duett att vi inte märker Mannen i buskarna. Jag, lätt bakåtlutad med slutna ögon, är upptagen med att sätta varenda ton á la Grape Lady-style och Karin kör bakgrunds-soul med inlevelse som heter duga! Men vi känner oss iakttagna. I ögonvrån ser vi nu Mannen i buskarna. Sebastian. Där har han stått en god minut eller två och betraktat spektaklet hans kvinnliga skara av Svenskmaffian bjöd på.
En händelse vi kände behövde dokumenteras och delas.
RAINBOW BEACH & 1770
Karin har ju berättat om Fraser Island och hur fantastisk natur där fanns att uppleva så jag tänkte nu delge er om ett lite mindre fantastiskt ställe – Rainbow Beach. Som ni fått höra är Rainbow staden Gud glömde. Staden där ingen vettig människa skulle få för sig att åka till eller än mindre stanna. Då detta helvete på jorden dock har bussförbindelser som passar mig och Karin utmärkt var vi tvungna att stanna både en och två nätter i denna förmätna håla. Något irriterade över att vara tillbaka, och ännu mer irriterade över att en flaska balsam kostade närmare 60 svenska kr, bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och gå och handla. När vi lämnat ”affären”, som mer kan liknas vid ett ställe som inte fått nya varor sedan hösten -98, ser vi en välbekant och norrländsk figur komma strosande längs gatan. Johan och Sebastian hade precis som vi tvingats bege sig till detta sorgliga ställe och nu kom en av våra kära medlemmar av Svenskmaffian och lyste upp tillvaron!
Glada över att ses i staden Gud glömde bestämde vi oss självklart för att inte berätta för Sebastian att vi befann oss i samma stad (och på samma hostel, hör och häpna!) så det var med stor spänning (ja hallå, vi befann oss i Rainbow Beach(!)) som vi smög oss in i internetrummet och slog händerna för hans ögon. Efter lite om och men gissade han rätt och kvällen avslutades med middag och lite vin på vår balkong. Dagen efter var det dags och mig och Karin att åka vidare, denna gång till en stad med det ganska häftiga namnet 1770! Vi hann knappt ställa ner väskorna på vårt nya hostel i 1770 förrän våra grappar var oss hack i häl, också denna gång på samma hostel. Något festande blev det inte i 1770 (däremot en surflektion som Karin kommer berätta allt om!) men jag och Johan fick uppleva spöken. PÅ RIKTIGT.
Hostlet var en stor ansamling stugor alla döpta efter länder. Jag och Karin bodde i Sweden och killarna i Scotland. Som de fattiga kyrkråttor vi alla är delade vi alla rum med andra damer och herrar så jag och Johan, som en kväll ville sitta uppe lite längre än de andra, bestämde oss för att besöka en obebodd stuga – Denmark. Vi smiter in och möts ganska omgående av en stor portion ångest och rädsla. Detta försöker vi självklart skaka av oss då vi båda är vuxna människor och ganska coola sådana också, så vi sätter oss på en av sängarna och då börjar det. Vi hör skrapande och rasslande ljud, röster som skrattar och pratar dovt som i ett rör och surrande ljud i badrummet. Stämningen blir inte direkt bättre av att Johan drar igång rövarhistorier om Blair WItch Project, The Wisher, The Ring etc. Efter uppskattningsvis en halvtimme i Skräckhuset Denmark tar vi våra saker och kastar oss ut genom dörren, där tro det eller ej, släpper all rädsla och vi kan lugnt promenera tillbaka till trygga Scotland. Maricka, du fick mig att skratta när du pratade om att du drömmer om och tror på spöken, men nu är jag på din sida. De finns! Som grädde på moset berättade Karin att hon hört både rasslande ljud och fotsteg från Denmark men alltid trott att det var folk som bodde där.
Utöver spöken och surfning blev det en del poolhäng, en berömd Tacomiddag och gosande med söta hundar som befann sig överallt på Hostlet. Tåls även att tillägga att Karin sopade banan med Sebastian i pingis. Och att vi, intet ont anande, bjöd Sebastian på show där vi sjöng Blinka lilla stjärna som Falling Grape Lady. Jättefint om ni frågar oss!
CITAT & KONVERSATION
Alla kände ju lukten, det var som elefanten i rummet liksom – En kille från Bromma när det började lukta hundbajs i bussen men ingen sa något
Jag lovar, det här är helt sjukt, men jag har faktiskt blivit tvånglad av ett spöke – Maricka om ett spöke hon tydligen träffat
Jag vägrar stå bredvid de här skinheadsen!!! – Jenny när Karin och Åkerman skulle bli fotade på stranden. Vad skinhead betyder hade Jenny glömt…
Jag har fan inte dejtat Ronald McDonald! – Karin när Åkerman påstår att hon gillar gingers
Have you been to Fiffi Island?
Fiffi phone home – Fiffi när hon möter en stor inkräktare och besegras
Amen vafan det här är ju en KILL-FLIPFLOP! – Åkerman när hon morgonen efter camphänget på Fraser Island inser att hon tagit en av sina flipflop och en random killes i storlek 43.
Alla undviker er så vi tänkte att vi går fram och kollar läget – Två killar som inte vunnit det genetiska lotteriet när Karin och Åkerman uttråkat satt på en värdelös klubb
Hon är som en redback spindel, rätt häftig men om man kommer nära så hugger hon – Åkerman om en tjej
Han är så ung att han ser ut att vara gjord av plast – Karin när hon såg Troja och Brad Pitt för första gången
Det där är ingen bebis, det är en liten man! – Karin om en bebis i filmen Troja
Alltså man kommer ju få diarre av det här – Åkerman och Karin om sin enorma fruktsallad med Coles egna custard
Åh fy helvete, det smakar FÖRJÄVLIGT – Allmän svensk reaktion när man smakar Vegemite. En delikatess här i Australien
Man vill må, som en KUNG! – Man vill helt enkelt inte må som en backpacker
Klockan sju på morgonen efter 10 timmars nattbuss utan sömn:
Karin: Men Åkerman, det här är inte rätt gata…
Åkerman (upprört): Nähä, vilken gata är det då?!
Karin: Det är gatan bredvid tror jag..
Åkerman: Hur tar man sig dit? Ta mig dit!
Karin och Åkerman: Det är ju verkligen äckligt hur folk äter vitt bröd med nutella och jordnötssmör till frukost. Hur kan man bli mätt på det och varför utsätter man sig för sånt när det finns gröt?
Två tjejer i sällskapet: Vi lagade faktiskt en jättegod pannkaksbrunch där vi smetade på jordnötssmör, nutella, glass, vaniljssås, grädde och lite bär.
Tystnad uppstår.
Frasier Island
Rainbow beach, pisshålan gud glömde. Här finns, förutom ledsna bananer i stadens enda supermarket, en fin sanddyn med utsikt över stad och hav. Det är också det enda som är värt att stanna en natt för att se. Tur för oss att vi bara mellanlandade där en natt innan Frasier island. Älskade Frasier island är seriöst bland det vackraste vi har sett. Vi vill ju inte tråka ut er, men ön har en asabasahäftig historia, vegetation- och djurliv (Ja, sjukt lökigt men ni skulle sett det!).
Klockan tio på morgonen blev vi räddade från vårt hostel i Rainbow beach och vår guide Jake fällde en liten tår av glädje när vi kom på bussen. Vi trodde förstås att det berodde på att vi räddade honom från seniorsällskapet med kalas-sug noll som trängdes i den lilla bussen. Det berodde dock mest på att han trodde att vi skulle befinna oss på en helt annan plats än i Rainbow (vilket också stämde) och att vi inte skulle dyka upp. Med andra ord hade vi haft tur igen!
Seniorsällskapet tävlade i att klappra löständer snabbast och ropa häftiga cowboyskrik i kör. Vi ville sjunka genom jorden och ångrade oss bittert för att vi inte hade bott på campingen där alla personer under 25 verkade ha förstått att man skulle befinna sig. Tillsammans med ett bråkande par på smekmånad, "Pappan" (en sliskig tysk närmare 40 som tog varje tillfälle i akt att smygfota och vara allmänt pinsam) och en bunt andra tvingade vår guide runt oss i regnskogen, till en sjö vi ej minns namnet på och lake wabby redan första dagen. Det var värt som satan men utan vatten och brännvin på hela dagen försmäktade vi i värmen. Därför bestämde vi oss för att lätta upp stämningen i gruppen och supa gamlingarna under bordet med en hederlig omgång av "Ring of fire" samma kväll. Det fungerade utmärkt och alla var nöjda över gruppens nya fantastiska sammanhållning. Tyvärr varade förtrollningen inte ens till frukosten dagen därpå och Stela Gruppen gav sig åter ut på äventyr, denna gång till Indian head och Eli creek.
Fortfarande törstande efter andra ungdomar och trevligt sällskap begav vi oss senare på kvällen till ett camp inte långt ifrån vårt hostel. Till vår stora lycka hittade vi ett helt gäng med svenskar (denna gång folk under 85!) som vi spenderade kvällen och följande dag med vid Lake Mc'kenzie. Det visade sig dessutom att dessa hade bott med den manliga halvan av Svenskmaffian samt Stöten och co endast ett par dagar tidigare. De kunde avslöja skvaller så som att Sebastian sover med öppna ögon (vi dömer dig inte, Sebbe-bebbe!) och att Stöten med sällskap tyckte mindre om oss kvinnfolk från Svenskmaffian.
Intrigerna och mysterierna tätnar i The land down under. Tills vidare får ni hålla till godo med ett gäng bilder från Frasier Island!
Värt att se i Rainbow Beach
På vandring i regnskogen
Utsikt från Indian head
shipwreck på Frasier
Eli creek
ANLÄNT TILL RAINBOW BEACH
Som alltid när vi reser med Greyhound går inget helt smärtfritt. Denna gång glömdes vi nästan bort under lunchpausen där vi satt och mumsade i oss Coles egna varor och några ledsna bananer. Tur att vår nya busschaffis var såpass snäll att han gick och letade.. Missödena slutar självfallet inte där, nejnej. När vi glada och belåtna sitter och trycker i oss varsin Kitkat cookies n cream (ni MÅSTE få in den i Sverige!) så rasslar det plötsligt till ovanför Karins huvud. 14 liter fulvin bokstavligt talat rasar ner tillsammans med Åkermans mintgröna halväckliga handduk och krossar Karins skallben. När hon återfått medvetandet efter attacken kollade vi desperat om någon av våra älskade boxviner gått sönder, men det var kolugnt :))) Resan var räddad! Vi har ju tagit det jävligt piano nu fyra dagar i Brisbane, och en natt till här i Rainbow, så snart börjar det bli dags för fest igen! Och som ni alla redan vet (förstår dock inte varför ni fortfarande inte skänker pengar till mig menmen, kan vi ta när jag kommer hem) är det svindyrt här i Australien så hade fulvinet pajat hade även festplanerna gått i stöpet.
Imorgon börjar vår utflyktsresa på riktigt! Då drar Frasier Island igång och vi ska se sand, sand, några djur,, mer sand, en palm, mer sand, sand, lite regnskog, mer sand, sand, sand, sand och åter sand. En riktig paradisö ska det vara vilket ska bli väldigt härligt. Två nätter sover vi över vilket känns rätt lagom då vi mötte, ingen mindre än ROBSE, (vår älskade norrman från Byron) när vi klev av bussen och han skvallrade om maaaassa mygg.
Nu ska jag och bruden som nästan dödade mitt fulvin iväg till Apoteket och köpa myggspray och något att äta för ikväll! Hon röstar för gröt och jag röstar för mat anpassat för människor. Vad säger ni?
Brisbane
Vi hade inga stora förhoppningar om Brisbane när vi åkte hit, en relativt trist stad med artificiell strand omgiven av brunt flodvatten var beskrivningen vi fick. Trots detta visade sig Brisbane vara precis vad vi behövde, avkoppling! Vi landade sent på kvällen och vandrade planlöst i en halvtimme med all vår packning innan vi blev upplockade av en australiensisk familj som skjutsade oss till ett hostelområde. När vi varit inne på två hostel och frågat efter rum började hoppet dala. Mixed doorm 16 pers eller mixed 8 doorm utan aircondition var ju inte precis det vi kände oss sugna på. Speciellt inte när mr alibaba i receptionen skulle fråga sin kompis om inte två svenska tjejer visst kunde klämmas in i deras rum...Plötsligt uppenbarade sig YHA uppe på en kulle. Älskade YHA har seriöst räddat våra liv!! Ett fantastiskt hostel/hotell med världens fräschaste rum. Jag vill aldrig resa mig ur denna underbara, nybäddade säng ( skulle möjligtvis vara för att slicka golvet som är så rent att man kan äta från det även om det råkar vara heltäckningsmatta). Det går ingen nöd på oss för tillfället med andra ord och dessa dagar har vi legat på taket och latat oss vid poolen. Snart blir det till att ta tag i livet för att laga lite fantastisk mat! Eller ja, Åke lagar den sedan jag blivit nergraderat till förste grönsakshackare. Jag brände svampen en gång, EN GÅNG!!!
Fin mix av arkitektur i Brisbane
På andra sidan gatan
Paus i stadsvandringen
Utsikt från taket
Solar 
Kreativa med tvätten
Det var allt för idag, fred ut!
Light house och Australia Zoo
Kära bloggläsare, vi har nu (till Åkes stora lycka) lämnat surfers för att bege oss mot Brisbane. Vi har varit här i en vecka nu och för min del känns det lagom. Jag föredrar både chill och krogkvällar så jag tycker inte att Surfers var så illa även om Byron är extremt svårslaget. Det existerar en så fantastisk laid back atmosfär och man kan vara precis som man vill där. Annars kan man alltid ta en lång promenad till lighthouse och se soluppgången. Jag, Jenny och Maricka gjorde det efter en blöt utekväll. Det lät ju som en fantastisk idé att se soluppgången och delfiner från Australiens allra östligaste punkt. Kan ju berätta att det ösregnade och blåste svinkallt, men till vår stora glädje fick vi iallafall höra delfinerna....När man bara ville hem och sova ja då var det ju plötsligt en promenad på 8 km hem. Applåder och stor eloge till oss som överlevde den trippen! 
Blåste lite som sagt....
Australiens allra östligaste punkt med fina vänner!
Helt okej ändå
Strandpromenad hem
Hur som, det var inte Byron utan Surfers vi skulle berätta om! Vi kan ju konstatera som så att letar man klubbliv så har Surfers större utbud än Byron. Vi besökte Beergarden, Vanity, Shooters och Cocktails and dreams som alla helt klart var väl godkända, var man ska beror på dag/säsong. Vi bodde på Surf n' sun och med detta hostel fick man också gratis inträde och drinkbiljetter varje kväll om man kände för det. Annars är stranden en varm rekomendation! Bra sand, bra vågor, bra surfare, bra sillisar. Finns en del shopping för den som vill det men i övrigt känns Surfers Paradise mest som en partystad, jättekul i en vecka med andra ord.
Häromdagen körde vi en heldag på Australia zoo och Åke fick äntligen känna värmen från sina älskade wombats. För 110 dollar fick vi transfer till och från zoo't och inträde. Det kändes helt humant och det var skönt med lite omväxling från allt kalasande. Jag kände mig som 8 år igen och gick omkring bland Steve Irwins krokodiler. Vi hann även med en liten krokodil- samt tigershow. Känslig som jag är fällde jag en liten tår när kondoren flög in på arenan och letade godis i en trästock. Jag vet, jag är sjuk. Här kommer iallafall en samling bilder från dagen:
Kan det vara en brown snake?
Krokodilshow...Karin grät lite för att det var så fint 
Vad i helvete?! En fågel? En dinosaurie? Vi vet ärligt talat inte...
Softar på en helt okej stor krokodil ba...nej den var inte i plast?!
Africa tour
Klappade på denna goding, helmysig!
Vi klappade massor av kängurus också!
Fred ut tills vidare, au revoir!
SWEDISH HOUSE MAFIA I SURFERS PARADISE
Vi anlande pa eftermiddagen och sjalvklart stavades kvallen festligheter. Det ar ju trots allt det vi svenskar ar kanda for! Hela ganget borjade pa vi tjejers hostel vid poolen dar det dracks vin och pratades. Akerman, den sparven, hade kvallen till ara valt att ha sin mobiltelefon i fickan. Nar hon satte sig i skraddarstallning pa stolen valde den lilla luren att lamna fickans trygga vra och istallet djupdyka i poolen. Men sjalvklart hangdes det ingen lapp for det! Vi drog allihop sedan vidare till Beer Garden, en nattklubb har i Surfers, dar det festades pa olika vis. Maricka och Jenny hade olhavartavling, Sebastian traffade en dam fran Umea, Karin letade efter en Ronald McDonald och Akerman och Johan var mest overallt. En mycket trevlig kvall med ett mycket trevligt gang! Sjalvklart avslutades krogkvallen med varsin kebab pa Ozi Kebab.
Dag numero dos tillbringades pa stranden och bland havets laskiga vagor. Inte nadigt hur stromt det ar ibland! Pa kvallen misstolkade vara kara norrlanningar "Vi ar inte jattefestsugna men vi umgas garna!" med att vi helst av allt ville ligga hemma i vara yammies och ata kakor. Nagot som sjalvklart inte stamde. Vi gick alla till en narliggande pub, spelade lite kortspel och gick sedan tillbaka hem till oss. Dar satt det och pratades ett tag, bland annat pa balkongen, och sedan var det sova som gallde.
Dag nummer tre var Johan och Sebastian tvungna att lamna oss for Noosa och ett gang krokodiler sa vi tjejer trostat varsin McFlurry pa klassiska McDonalds. Karin holl som alltid utkik efter en Ronald McDonald. Forhoppningsvis mots vi alla igen uppe i Cairns och tills dess far vi brudar se efter varandra!
Imorgon ar det tankt att jag och Karin aker vidare mot Brisbane for att ga pa Australia Zoo, nagot jag sett fram emot sedan vi forst bokade biljetterna hit till Australien!
SEBASTIANS BRAVADER
Precis som vanligt oste regnet ner over oss dar vi satt och kurade med svenskmaffian och yatzy pa hostlets balkong. Plotsligt hors ett rovdjurs torstande andetag och vi rycker till av skrack. Sedan hor vi steg och slapande ljud i trappan men till var lattnad star det endast tre alldagliga hondjur och vantar pa att fa dumpa sina vaskor i sitt rum. Lattnaden var kort och overgick istallet till matthet nar vi insag att dessa hondjur, trots sina ofarliga utseenden, var extremt blodtorstande. Det hade forstas inte varit nagra problem om inte en viss herre bestamde sig for att ta tillfallet i akt och forsoka haffa. Sagt och gjort lade S in en stot pa Stoten. Ja, det blev hennes namn efter att nagon fragade varfor hon hade stoppat fingrarna i kontakten och inte plattat haret nagonsin igen. Sebastian och stoten verkade anda trivas bra ihop och till var stora forskrackelse overgav han Svenskmaffian tillfalligt for att forsoka fa till det.
Tyvarr tvingades alltsa vi andra att umgas med dessa hondjur for att halla reda pa Sebastian som nastan blev uppaten av Stoten. Stotens tva kumpaner, Malfoy och Tjocksmal lurade bakom varje horn men var som tur var inte lika blodtorstande. Mojligtvis Tjocksmal som var fantastiskt intresserad av Karins skavsar(vad i helvete?) Tyvarr var de inte roliga hur vi an forsokte och vi spenderade kvallarna med att fly fran dessa stela dodsatare.
Hur som, en stjarnklar kvall bestamde sig sebastian for att vara romantisk varpa han och stoten hamnade i en stor hangmatta under bar himmel. Tyvarr fick Sebbe inte ens komma till second base innan de bada somnade av exaltering. Smatt roade betraktade Akerman och Johan det sovande paret i hangmattan tills de hor ett avgrundvral. Sebastian faller likt en fura ur hangmattan och av bara farten flyger Stoten och landar likasa pa marken. Fran platsen kilar sedan en mycket nojd leguan som tydligen har varit boven i dramat. Han har kastat sig ur tradet och landat pa stackars Sebastians huvud. Efter detta far receptionisten nog och skickar hem Sebbe och Stoten som skamset lunkar ivag. Vad vi forstod det som var detta inte sa jattehett och det verkade som att var och en gled hem till sig. Sebbe hangde inte lapp for det och som den ladies man han ju anda ar har han alltid ett ess i rockarmen. Vi vill inte avsloja allt for mycket, men det verkar inte ga nagon nod pa honom iallafall!
BYRON BAY-ANEKTODER
- Akermans skrack nar vi skulle valja buljong till kycklinggrytan. "Men Karin, det ar ju narmare ett helt gram fett!"
- Karin gjorde som alltid och tog sig fram via snalskjuts. En gang var det en australiensisk kille som fick sin cykel utnyttjad.
- Johan och Akerman hade en Utter-helkvall dar det snackades uttrar och dess egenskaper nonstop. Dagen efter var vi kandisar pa hostlet.
- Sebastian blev, som alltid, sa arg att han antingen svimmade eller kraktes. Ibland bade och. Pa samma gang.
- Karin nekades intrade pa en krog. Anledning? Hon var slow loris.
- Hela Svenskmaffian tillbringade den enda(!) soldagen vid poolen. Dar spelades det Yatzy, badades, lastes och snackades i timmar.
- Akerman tvingades, av en man i receptionen, att diska om en stekpanna femtielva ganger samt torka den noggrant med en kokshandduk.
- Karin blev forfoljd av en svensk tjej som ville veta allt och lite till om hennes skavsar.
- Johan "skulle ga och kissa", han hittades senare av Akerman och Sebastian position fosterstallning, sovande i sin sang.
- Vi vackte honom.
- Karin och Akerman blev jagade av en mycket valdsam kalkon.
- Ja vi hade bade vilda kalkoner och leguaner pa hela Hostlet.
- "Hon har en sa lang hals att hon ser ut som en san dar afrikansk kvinna med ringar runt hela halsen"
- Svenskmaffian bevittnade ett mord. En mycket liten asiatisk kvinna forsvann sparlost efter att tva man knackat dorr och uppenbarligen till slut hittat henne.
- Akerman knackte i beerpong men fick ett harspenne i ogat av Karin nar vi dansade. Det resulterade i tarar och sedan skratt.
- En dag anlande Stoten, Tjocksmal och Draco Malfoy.
- Mycket tack vare dem vaxte sig Svenskmaffian annu tightare.
- Som Musslan Fiffi. Forst ar hon arg, sedan valdigt tight.
GRATIS INTERNET PA PETER PANS
Hur var var forsta Surferskvall da? Jag kan villigt erkanna att jag inte ar bruden som vill dansa i alldeles for hoga klackar och inte kunna snacka pga for hog musik men jag hade det sjukt kul anda! Jag och Johan forsokte wingmana Maricka med hennes skyhoga krav, traffade en massa random svenskar och aussies (Gynning lookalike), kakade en alldeles for god nattkebab, klattrade over murar och stangsel pga glomda nycklar och i morse vaknat upp i ett rum som sakert var 30 grader.
Hur lange vi stannar i Surfers ar lite oklart. Vi har bokat tre natter pa vart hostel till att borja med, sen far vi se!
