Byron Bay

Vi bor på hippiehostelet Arts factory, vi älskar det!

Svenskmaffian

Fick besök av den här herren under vår tacotisdag!

Vår pool, det enda vattnet vi har badat i här i Byron eftersom det regnar hela tiden:(

Åkerman vid lilla sjön bredvid hostlet

Posar lite bajsnödigt ba
Nu är det snart dags att bege sig från staden och hem till hostlet för lite volleyboll och middag. Fred ut!
HAPPY AUSTRALIA DAY!
De senaste dagarna här i Byron Bay har varit helt fantastiska. Vi har träffat två tjejer från Stockholm och två killar från Skellefteå som vi umgås dag som natt med. De bor på vårt Hostel, Arts Factory, och hitills har Svenskmaffian bland annat hunnit med en stor tacos-kväll där vi lagade mat och drack vin tillsammans. Igår hade vi hemmakväll, spelade kortspel och åt godis och idag är det Australia Day! Detta ska självklart firas så ikväll ska Svenskmaffian ut och äta middag och sedan festa hela natten lång. I förrgår efter vår tacos-kväll så satt vi tillsammans med en hel drös skåningar på uteplatsen på vårt hostel och spelade ölspelet. Jag och Johan, en av Skellefteå-pågarna, var på topp kan man säga.. Hela kvällen var ett enda långt internskämt och vi chockade till och med de allra mest rutinerade 30åriga hippiesarna med våra rövarhistorier. Älskar Byron Bay och älskar de sköna, laidback människorna man träffar!
Jag och Karin satt inne på Gumtree (Australiens motsvarighet till Blocket) men någon lägenhet i Byron var stört omöjligt att få tag på. Efterfrågan är stor och staden liten så vi tvingas nog vidare om någon vecka. Nästa stopp blir antagligen Surfers Paradise! Raka motsatsen till Byron Bay så vi får se hur det blir. Omväxling förnöjer?
Byron Bay
Eftersom vi inte vill se ut som två valrossar redan efter en vecka bestämde vi på vägen hit att det var dags att lämna den australiensiska matkulturen bakom oss (kan man ens säga att de har en? räknas pommes som mat?) och lagade den godaste kycklingen vi någonsin ätit. All cred åt Åke! De andra i köket grät av avudsjuka men fick lydigt hålla sig till sin pasta med coles( typ eldorado) pastasås.
Trots att det har monsunregnat i två dagar håller vi modet uppe, vi sitter nämligen och tittar på lägenheter/hus här i Byron eller i Surfers. Hoppas verkligen på att vi lyckas få något inom en snar framtid annars måste vi slava på cheeky monkeys som servitriser. Topless tuesdays...I'll send you a picture mom! Nä förhoppningsvis löser det sig, precis som det brukar göra här i Aussie.
Om regnet ger sig är det snart dags att slå ihjäl sig ute på vågorna här. Karin är så taggad på att surfa så hon nästan gör på sig lite i byxan. Tur att folk är så himlans trevliga här, de andra svenska tjejerna har lovat att ta med oss en dag med bra vågor! Nu ska vi snart bege oss ut på en runda i våra easy tones och laga en killer dinner.(läs: gå 5 min hem från stan och länsa skafferiet).
Ska försöka ta lite bilder på Byron så ni får se hur vi har det. Adiós amigos och på återseende inom kort!
RESAN TILL COFF HARBOUR
Efter denna incident begav vi oss till en offentlig toalett för att byta om och göra oss iordning inför natten. Halvt avklädda med ansiktskrämerna i högsta hugg såg vi hur en liten sate kilar över golvet. En riktig mördarspindel. Trots detta lyckas Åkerman behålla lugnet, i vanliga fall vrålar hon som falling grape lady och ringer sin pappa som får släppa allt han har i händerna för att komma och döda dödsätaren. Stressade och skärrade lämnar vi toaletten för att bege oss mot bussen. När det är dags att stiga på visar det sig att fårskallen i kassan på greyhound har skrivit ut två ex av Åkermans biljett...Vi får, likt två brottslingar, kliva ur kön och skämmas medan busschauffören konfronterar oss. Efter mycket om och men visar det sig ändå att Karin är med på listan och vi får kliva på. Misären tar självklart inte slut där. Vi är yngst (och fräschast) på bussen vilket självklart resulterar i lite fnissattacker och tysta viskningar efter att klockan passerat 01. Då vrålar den lite äldre och lite mindre fräscha kvinnan framför "what are you!? TWELVE?!" och straffar oss genom att fälla tillbaka stolen. Som två packade sillar försökte vi få lite sömn vilket gick sådär med greve dracula framför.. När Åkerman lite försynt försökte utnyttja benutrymmet tog hennes hane tillfället i akt att stampa hennes tår blåa tills hon avlägsnade sig från alfahanens revir. När en alfahane markerar sitt revir brukar han, förutom via urin, ta till milt våld. Något Åkerman tvingades uppleva, men här råder djungels lag.
Men fram till Coff Harbour, en liten stad känd för sin bananodling, kom vi och nu har vi precis avnjutit en riktig storfrukost och svart kaffe på ett mysigt café. När vi packat upp kamerasladdar ur våra resväskor kommer vi självfallet bjucka er på ett gäng bilder!

Hejdå Sydney!
Vi har precis avslutat en alldeles för god middag på Incafe nära centralstationen här i Sydney. Inatt åker vi vidare mot Byron Bay och inte är vi allt för ledsna för det inte. Vi har sett hela centrala Sydney och Bondi, är liiiite ledsen för att vi missade manly beach men what to do? Det har ändå inte varit överdrivet soligt här(sluta le era skadeglada jävlar, det är fortfarande 30 grader varmare här än hemma i Sverige) och vi vill vidare på äventyr. Måste ändå erkänna att Sydney har bjudit på lite guldkorn! Kom ihåg Mc scruffys, hela Kings cross (world bar) och side bar (liveband som spelar vissa dagar) om ni är ute efter krogställen. Gloria Jean's Coffee serverar det absolut godaste kaffet och på små gömda food courts kan man få hur god kinamat som helst för en billig slant!
För övrigt är Sydney, precis som Stockholm, en stad där man tycks träffa på bekanta ansikten titt som tätt! Utöver våra vänner och jubelkinesen har vi redan träffat på ytterligare två personer som är bekanta. Vad är oddsen för det kan man ju tycka. Hoppas ni överlever kylan hemma i Sverige så hörs vi när vi hittat internet igen, Au revoir!
Vi tror på mirakel
Intet ont anandes begav vi oss tillbaka till vårt temporära hem för en powernap innan middagen. Plötsligt stelnar Åke till av fasa. Hon sliter åt sig en katalog och släpar mig mot en soffa. Som besatt läser hon katalogen utan att säga ett ord. Typiskt tjejtecken, nåt är jävligt fel. När hissen anländer och jag, lyckligt ovetande, är på väg att ställa mig håller hon min arma kropp i ett järngrepp. Vi ska tydligen med nästa hiss.
Jag tittar upp och möts av ms. svinkoppa. Utan skam lutar hon sig avkopplat mot hissen och fläktar sig med en katalog. Hon är där, livs levande, och skräcken griper tag även i mig. Följande minutrar spenderas i lobbyn där vi ångestfyllda sitter och svettas. Ska hon komma tillbaka till vårt rum? Måste vi packa våra tillhörigheter och fly? Kommer vi någonsin se dagsljus igen? Det var rysk roulette när vi öppnade vår rumsdörr, våra hjärtan galopperade och vi var nästintill svimfärdiga. Och så, likt ett mirakel från ovan möts vi av en ljuv tystnad. Ingen är här och vi kan andas ut. Tåls att tillägga att vi spritade precis allt i rummet igen, just in case...

Var ungefär såhär glad när vi rejdade runt med desinfektionsmedel i hela rummet när vi vaknade imorse...
GÖR OSS I ORDNING TILL BEYONCE
Massa bilder? Tips på bra ställen, caféer, restauranger? Roliga anekdoter? Eller lite av allt möjligt kanske?

Jag vid Harbour Bridge
Pest och fest
Efter min våldtäktsdusch låg jag vaken och vältrade mig i ångest och skräck för vad impetigo-girl skulle kunna göra. Tror jag slocknade runt 05.00 av ren utmattning och har vaknat flera gånger, bland annat av att svinkoppan ligger och kliar sig(!!!!!!) TA MIG UT HÄRIFRÅN! Vågar inte stå på badrumsgolvet, har desinfekterat kranarna och känner hur det kliar över hela mig.
Tur att Harry kommer och räddar oss snart, annars klättrar jag seriöst ut genom fönstret...man vågar ju inte röra dörrhandtaget. Idag är vår sista dag här i Sydney och jag tror att det är rätt tid att dra vidare. Vi bor dessutom mitt i smeten så det känns som att vi har hunnit se det mesta utan att ha ansträngt oss allt för mycket.Stället heter Nomad Westend och har varit helt okej, förutom incidenten med impetigo girl då...Tips för alla som letar efter ett vuxenkollo, det är aktiviteter och gratis vin + inträde på diverse ställen varje dag.
Sista kvällen ska firas med asabasamycket kalas. Häromdagen blev låg vi som två strandade valar på Bondi när en tvärhand hög liten herre gled fram och bjöd in oss till preparty/konsert/efterfest ons-tors med banden han styr för. Efter lite googlande och facebookstalkande slog vi hål på våra misstänksamheter och insåg att denna herre talade sanning, crazy town har tydligen konsert och efterfest. Har vi inte fattat det helt fel så skulle även Kid Cudi ha ett finger med i spelet. Dock får vi se hur vi gör då vi alla ändå vet hur sådana fester kan tänkas vara. Frågan är om vi kanske inte trots allt kommer ha roligare om vi hänger med Agnes, Maja och Justin ikväll, gör kalasplatsen Kings cross och avslutar vår sista kväll i Sydney med några kompisar.
GODMORGON, SVINKOPPA!
Idag ska vi träffa vår kära vän Harry och fixa Greyhound-busskort som tar oss runt halva Australien samt varsitt australiensiskt nummer med tillhörande kontantkort. Som sagt så har vi tänkt åka vidare imorgon fredag vilket innebär att vi bara har en natt kvar i Sydney! Vi måste slå våra kloka huvuden ihop och göra upp en lista över alla ställen vi besöker. Ett Greyhound är dyrt men tar dig bokstavligen var du vill. Byron Bay, here we come!?
Nä alltså fan. Det här håller inte. Det kliar över hela min kropp bara av tanken på bakteriehärden i sängen bredvid. Ångestattack, incoming.
HÅLLER TILL GODO MED FACEBOOK, MUSIK OCH BÖCKER
Snabb nattupdate: Sitter och kivas om internet ute i hostel-korridoren då det flyttat in en ny tjej i vårt doorm. Vi tror att hon har svinkoppor. Helt seriöst. Mamma, vad ska jag göra?!
SIDE BAR, SCRUFFYS, HYDE PARK
Men vi är inte så ledsna, inte ikväll och särskilt inte i förrgår kväll. Till vår stora lycka är det faktiskt riktigt humana priser på krogen och igår körde vi all in på ett litet irländskt ställe som var fyllt från tidig kväll till tidig morgon. På Side bar blev vi upplockade av några riktigt trevliga britter. Inte sånna där som sitter vid ett bord, skriker om kvinnornas plats i samhället, dricker bärs och kollar på fotboll. Nej, det här var vänliga och roliga britter. Antagligen gays hela bunten och kul hade vi! Från side bar gick vi vidare till Scruffys, det irländska stället, där vi dansade till en himlans blandning musik. Men allt var inte rosenrött. I dimman mötte vi en fantastiskt stel amerikan från vårt hostel. Låt oss säga såhär: inte nog med att han inte vet hur man drar en okej line, han är så socialt inkompetent att klockorna stannar. Mitt i en danspaus smyger han fram till vårt bord, likt ett rovdjur på desperat jakt efter föda. Trots att vi sitter med tre killar han aldrig sett förut frågar han helt obesvärat om vi vill komma förbi på bbq följande dag. Och visst, det hade kanske varit en okej grej att fråga...om han hade lämnat det där. Men det gör han inte, han tillägger utan skam: "my friend specifically asked me to try my best to bring some hot swedish girls to our barbeque, interested?". Aa, vi vart jättesugna, verkligen!
Efter detta påhopp mådde vi så dåligt att vi var tvungna att häva i oss ytterligare varsin öl innan det var dags att dra vidare. Vi och de trevliga britterna promenerade till Hyde Park där vi drack vin och snackade skit. Kom inte i säng förrän vid åtta på morgonen men det var det värt!
"You sound like one of those children in Oliwer Twist" - Om Åkes försök till brittisk engelska
"Lets nickname everyone! You'll be Mr Bumblebee :)))" - Fortsättning på hela Twist-temat..
"You're so old you could be his dad" - Åke om killarnas åldersskillnad
"I have the complexion of a dead person! It goes white, red, white" - Britter, enough said.
"-Is that a hearingmachine? - No it's a piercing.." - Åke om en av killarnas öronpiercing.
"You remind me so much of my mom" - 93an om Åke efter att hon berättat vad hon jobbar med..
"I'm sober as a judge :))))" - Alla kl 07.30
BILDBOMB FRÅN SYDNEY, HARBOUR BRIDGE, RBG, OPERA HOUSE

Föreställ er att denne herre sjunger "Hey good looking" while walking, hilarious!

Bondi Beach

Första dagen vi besökte stranden (jamen vafan, vi skulle ju vara bruna annars)

Bondi Beach



På ingång till Royal Botanical Garden

En wombat på vift

Någon fancy byggnad

Åke och fontän

Utsikt när vi var på väg till Botanical Garden


Bild tagen av Åke. Karin säger att den är bajs, vad säger ni?

HUR häftig? HUUUR häftig?

Karin i RBG

Åke i RBG




Harbour Bridge

Opera House

Solen i ögonen och trötta efter typ två timmars powerwalk, men HÄR är vi!


Skitsur, hungrig, skoskav, bränd på örat(!) men Karin tog ändå fram kameran
Med denna avslutar vi dagens (eller nattens om vi räknar Aussie-time) bildbomb. Fotat en hel del och mer ska det bli. Planen är att åka vidare till Byron Bay nu på fredag så imorgon är probably vår sista dag här i Sydney. Den ska vi spendera med vår fina vän Harry och på kvällen blir det självklart utgång!
SYDNEY, DAG 3
Men! Helt ledsna och utblottade var vi inte. När vi var påväg hem från matjakten stelnar både jag och Karin till. På trottoaren möter vi en man, en mycket bekant man. En asiatisk, stor och mycket mycket bekant man. Det var jubelkinesen från flight nummer två. Av närmare fem miljoner människor i Sydney korsas våra vägar. Det måste betyda något, tror vi!
Nu rinner tiden iväg och det är dags att svälja det sista, pissdyra chipset och ta sig upp till rummet. Klockan är snart 01.00 här och vi har bestämt oss för att ha en lugn kväll. Varför berättar Karin i ett senare inlägg!
I LOBBYN PÅ MAZE
Då tar vi officiellt oskulden på denna reseblogg då! 28 timmars flygresa är över och vi har nu hunnit tillbringa en sisådär två dagar här i Sydney. Självklart ska ni få ta del av våra äventyr hitills men först måste vi ju berätta om flygresan. På 28 timmar händer en del, vill vi lova.
Spända av förväntan (gay) steg vi på första planet som skulle ta oss till London! Resan förflöt smärtfritt om vi bortser från en förfärlig smörgås med (håll i er nu!) KETCHUP, skinka och ost. Brödet var tvungen att demoleras en aning för att inte lägga sig som bomull kring magen.. Mackan till trots var vi glada men när vi skulle passera första kontrollen så sprack det. Karin, den lurifaxen, stod med ögon stora som tefat och blev direkt haffad av tullmännen. Hennes bagage genomsöktes för dödsknark men eftersom att Karin svalt ICA-kassen med kokain så var hon självklart clean.
Plan nummer två. Denna gång en flight på närmare 12 timmar. Josefine hamnade bredvid en, hur ska man förklara, speciell herre? Han var hanen av alla kängrur, han var hanen av alla kineser och han var hanen i planet. MEN, vi ville icke dömma honom pga hans storlek men det visade sig snart att vi skulle behöva göra det ändå. Av följande skäl: Alla passagerare hade möjlighet att se på film och Åkerman valde filmen Friends with benefits. Detta uppskattade jubelkinesen bredvid och valde att pausa sin egen film, luta sig tillbaka och bara njuta av de många sexscener som Åkermans film visade.
Nu sitter ni nog där och bara häpnas över vad som kan hända inom loppet av 15 timmar men här kommer mer!
Sista anhalt. 9 timmar från Hong Kong till Sydney. Glada och nybajsade ställde vi oss i incheckningskön. Vi uppskattar att det var ungefär 100 andra passagerare på plats. Helt plötsligt kommer en kvinnlig liten kines farande och ber oss lämna kön. Av 100 andra passagerare var vi de enda som fick våra visum och pass dubbelkollade. Kan bero på att Karins ICA-kasse kokain börjat kicka in men vi vet ännu inte säkert.
Med denna historia avslutar vi för idag! Klockan är nu 17.40 och det är dags för ett längre toalettbesök, en powernap och sedan sätta igång och göra oss i ordning för kvällen. Må väl!
SJUTTON TIMMAR KVAR PÅ SVENSK MARK
/Eder Åkermanska